SLUTPLÄDERING: BÄSTA FILM

Jag har alltid varit en av de där som alltid håller på fel film när Oscarsgalan går av stapeln. Det måste ni ha i åtanke nu när jag går igenom hur jag tycker att priserna Bästa Film och Bästa Regi ska fördelas.

MILK
Jag har tänkt mer och mer på denna film sen jag såg den och kommit på att historien och filmen inte tilltalade mig särskilt mycket. Jag vet inte varför riktigt. Jag brukar verkligen gilla filmer om verkliga händelser och det är ju just en sån här film. Men Sean Penn är fantastisk och borde vara en av favoriterna till en Oscar för sin huvudroll, även fast jag inte sett alla filmerna i den kategorin än.


BENJAMIN BUTTONS OTROLIGA LIV
Benjamin Button kommer att vinna en Oscar för bästa film ifall de vill ge den till en episk konstorgasm som innehåller många bra ingredienser. Jag tycker personligen att den kan få vinna ett par Oscars av de tretton den är nominerad till, men i min bok är det inte tillräckligt för att vinna för bästa film. Möjligen bästa regi eftersom David Fincher har gjort ett jättejobb.


SLUMDOG MILLIONAIRE
Jag har ju under hela det här projektet kallat den här filmen för underdog, eftersom den inte har några stora skådespelare, ingen superbudget och därför att ingen hört talas om filmen förrän för någon månad sen, men det verkar inte längre som att filmen är underdog. Den har vunnit många stora priser på filmfestivaler runt om i världen och bör inte räknas bort på Oscarsgalan. Det är en fin film om kärlek och om att lyckas, och jag fäller några tårar, men mer än så blir det inte. Det finns nämligen bättre filmer nominerade i år.


FROST/NIXON
Det är nu det blir svårt. Nu är mina två favoritfilmer kvar att utvärdera och jag vet ärligt talat inte vilken jag vill ska vinna en Oscar för bästa film. Frost/Nixon är ett mästerverk vad det gäller en verklig händelse och man har verkligen lyckats att framställa Frank Langella som en mäktig man och han gör Nixon helt fantastiskt. Detta är mannen som kanske kan stjäla Sean Penns staty för bästa manliga huvudroll. Och som sagt har den, enligt mig, en stor chans till den mest ärofyllda av alla statyer också. Kanske de två mest ärofyllda.


THE READER
Och det är då denna film som enligt mig kan ställa till det för Frost/Nixon. Detta är en underbar berättelse som fångar upp mig och kastar mig mot marken. För att fånga upp mig igen. Det är en förbjuden saga som blir sanning framför mina ögon. Och skådespeleriet från Kate Winslet och Ralph Fiennes är makalöst bra. Samspelet mellan fröken Winslet och David Kross tar också ett hårt tag om mig. Det slår till och med skådespeleriet i Lust och fägring stor, som också är inne på det där med förbjuden kärlek.


Hade jag fått bestämma hade Frost/Nixon och The Reader kunnat få dela på båda priserna, men måste jag välja så ger jag statyetten för bästa regi till Frost/Nixon och priset för bästa film till The Reader. Men förra året tyckte jag att Försoning var bäst och den vann knappt några priser. Så ni kanske inte ska lita allt för starkt på mig när ni satsar hela er förmögenhet på att spela om vinnarna.

Read more...

UPPDRAG: BÄSTA FILM

The Reader blev sista filmen ut i mitt uppdrag att se alla de Oscarsnominerade filmerna i kategorierna Bästa Film och Bästa Regi. Så imorgon eftermiddag kommer det komma en utvärdering i hur jag tycker att priserna skall fördelas och varför.
The Reader bygger på en berättelse om hur en femtonårig pojke i sextiotalets Tyskland blir förälskad i en äldre kvinna, spelad av Kate Winslet. De inleder ett förhållande, som bara håller över sommaren. Efter det kommer twisten. Det är inte vem som helst pojken haft ett förhållande med. Mer än så vill jag inte avslöja, eftersom det förstör ploten i filmen litegrann. Men det jag kan säga är att jag rekommenderar er att se den här filmen, eftersom det är en vacker berättelse om förbjuden kärlek och om Tysklands historia.

Som vuxen spelas pojken av Ralph Fiennes, en av mina absoluta favoritskådespelare. Det är skönt att se honom som en riktig människa igen efter att han har spelat Voldemort i några av Harry Potter-filmerna igen. Det är ju faktiskt andra gången han spelar tysk också, då han medverkade i Schindler's List för cirka femton år sedan. Han gör det lika bra den här gången, även fast det knappt pratas någon tyska överhuvudtaget i filmen. Men det gör för en gångs skull inget.
Notera att de här genomgångarna av filmerna inte varit regelrätta recensioner, dessa kommer förhoppningsvis att komma upp på Bloggywood om ett tag, skrivna av mig. Tills dess får ni nöja er med en slags utvärdering av filmerna här på Kulturfascist.
Och imorgon kommer som sagt 'final verdict'. Glöm inte att kolla in den.

Read more...

UPPDRAG: BÄSTA FILM

Detta var väl om jag ska vara ärlig den film jag var mest tveksam till när jag läste listan över de filmer som blivit nominerade till en Oscar i kategorin Bästa Film. Dels för att jag aldrig hade hört talas om filmen, och dels för att det lät som ett ämne som inte intresserade mig det minsta. Men jag hade lovat mig själv att filmerna skulle bli sedda, och Frost/Nixon var inget undantag, så såg den gjorde jag och jag blev mäkta imponerad. Oscarsnominerade Frank Langella, som spelar Richard Nixon, har en väldigt svår roll. Han ska porträttera en av världens genom tiderna kändaste och absolut mäktigaste män. Men tack vare sin skicklighet och alla fantastiska kameravinklar man har hittat utstrålar han makten som Nixon säkert gjorde under sin tid. Och filmen håller mig fastnaglad eftersom det är en riktigt bra historia och en uppvisning i cinematografisk skicklighet.

Att Frank Langella redan är självklar vinnare i kategorin Bästa Manliga Skådespelare behöver jag inte ens nämna för de som har sett filmen. Jag tycker att han gör 2000-talets. Och filmen i sig självt skall inte räknas bort för tidigt ifrån racet heller, i alla fall inte enligt mig. Alla i filmteamet verkar nämligen ha lagt ner sin själ i att detta ska bli en bra film och allting liksom bara sitter där. Allt ifrån redan nämnda kameravinklarna och fototagningar till ljussättning är planerat in i minsta detalj som Gösta Ekman skulle ha sagt.
Nu är endast The Reader kvar, sen ska jag komma med mitt expertutlåtande vad det gäller åtminstone kategorierna Bästa Film och Bästa Regi, eftersom det är samma fem filmer som är nominerade till dessa kategorier.

Read more...

UPPDRAG: BÄSTA FILM

Milk. Josh Brolin och Sean Penn.

Jag hade väldigt höga förväntningar på filmen Milk innan jag såg den. Filmen handlar om Harvey Milk, gaymannen som kämpade för det fria samhället i Kalifornien, men mest för att mansjakten på homosexuella människor skulle sluta. I början av filmen är Harvey Milk ingenting, men sakta men säkert följer man honom upp mot toppen.
Filmen är förövrigt baserad på en verklig händelse, Harvey Milk har funnits på riktigt, men blev skjuten tillsammans med borgmästaren på sjuttiotalet. Så då kan ni ju gissa hur filmen slutar.

Incidenterna kring Milk är inte mycket att bygga upp en film kring. Det intresserar mig inte ett dugg, eftersom det är en såpass tunn historia som inte påverkar mig någonting. Jag förstår nämligen inte vad den vill visa - det här visste man ju innan man såg filmen, eller? Men det som inte filmen har i handling har den i sina briljanta skådespelare. Sean Penn är helt fantastiskt som den fjolliga Harvey Milk, och James Franco fantastisk som dennes följeslagare, första medhjälpare och pojkvän. James Franco som för övrigt är önskefavorit hos Bloggywood till att spela Jesse Custer i filmatiseringen av serien Preacher, men det är en helt annan historia.

All in alla så tror jag inte (hoppas jag inte) att Milk vinner en Oscar för bästa film, eftersom både Benjamin Button och Slumdog Millionaire är bättre filmer i sina helheter, men jag favorittippar Sean Penn till en Oscar för bästa manliga huvudroll, för han är fantastisk i filmen.

Read more...

EN FÖRHISTORISK FILM

Efter att ha sett Ett hål i mitt hjärta när den var aktuell trodde jag att Lukas Moodysson hade blivit galen av att vara en framgångsrik regissör och aldrig mer skulle göra en bra film. Men sedan dess verkar han ha gått på rehab och i fredags hade hans nya film Mammut premiär. Jag har visserligen inte sett filmen än, men bara trailern gör mig intresserad. Den ser visserligen ut att vara väldigt tragisk och allvarlig, och med andra ord inte alls lik varken Fucking Åmål eller Tillsammans, men jag hoppas ändå att den blir bra. Lukas Moodysson är en väldigt talangfull regissör och han förtjänar att slå igenom utomlands. Läs Aftonbladets stora intervju med regissören i dagens tidning eller på hemsidan.

TRAILER FÖR MAMMUT

Read more...

TIPS FÖR ER MED BARNASINNET KVAR

Det finns två skivor, riktade till barn, som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, och jag hoppas att det finns fler än mig out there som har barnasinnet kvar och som kan tycka att de här två skivorna är lika bra som jag tycker att de är. Därför skriver jag det här tipset till er, eftersom jag är en så godhjärtad person och gärna delar med mig av mina fynd. Eller nått.

COLOURS ARE BRIGHTER
För några år sedan gick ett par av Englands största popartister ihop och spelade in en skiva med nyskrivna barnlåtar. De gjorde det helt utan ersättning, och alla pengar från skivan skulle gå till Rädda Barnen och andra välgörenhetsorganisationer. På skivan bidrar till exempel Snow Patrol, Belle and Sebastian, The Flaming Lips och skivaktuella Franz Ferdinand. Det är en helt fantastisk skiva med vackra och roliga barnlåtar. Franz Ferdinands låt handlar tillexempel om en pojke som äter ihjäl sig på tårta. Lyssna via Spotiy.

KÅLDOLMAR & KALSIPPER
Nationalteatern har antagligen alla hört talas om, men färre personer vet nog att de även har gjort ett barnprogram anpassat för radio som de valt att kalla Kåldolmar & Kalsipper. Det är underbart roligt och intressant att lyssna på och det är faktiskt så att många väldigt kända barnlåtar kommer här ifrån. Som till exempel Ylle och Vi cyklar runt i världen. Det här barnprogrammet borde underhålla de flesta eftersom det har väldigt många roliga repliker. Själv fastnade jag bara genom att lyssna på introt. Även det här albumet finns på Spotify.

Read more...

UPPDRAG: BÄSTA FILM

Slumdog Millionaire först ut!

Som utlovat i inlägget om vilka som blivit nominerade till Oscarsgalan kommer här en liten utvärdering varje gång jag ser en av filmerna som blivit nominerad. Och först ut blev Slumdog Millionare, filmen om en vanlig pojke från slummen i Indien som lyckas vinna full pott, 20 000 000 rupies, i den indiska versionen av tv-frågesporten 'Vem vill bli miljonär?'. Parallellt med frågesportsprogrammet får vi som tittare reda på varför en outbildad, fattig pojke som knappt kan läsa och skriva kan svaret på frågor som inte ens läkare och advokater kan svara på. Vi följer honom också i hans förhör med polisen efter showen när han anklagas för att ha fuskat sig till vinsten.

Slumdog Millionaire är en film om att lyckas. Om att visa vad man kan. Om att alla människor är lika värda. Men kanske framför allt om den eviga kärleken. En kärlek som huvudpersonen Jamal Malik kämpar för filmen genom. Och det är vackert. Väldigt vackert.
Det här är en sådan film som mina kompisar skulle kalla för en 'typisk Oscarsfilm', eftersom den är ganska långsam och det inte händer allt för mycket i filmen. Men det är en underbar historia. Filmen är dessutom fylld av bra musik som förflyttar mig till Indien och låter mig vara med på plats i Jamals barndom.

Filmen är också fylld av riktigt bra skådespelarinsatser. Här ovan ser vi Jamal och Talika, som spelas av Dev Patel och Freida Pinto. Jag tror på dem när de berättar sin historia för mig, och den träffar mig rakt i hjärtat. För Slumdog Millionaire är en film om olycka lika mycket som lycka. Känslor blandas som en cocktail. Och man vet aldrig hur varje scen ska smaka. Dessutom får jag debatten om polisbrutalitet och fusk inom spelprogram på huvudet, då filmen tar upp båda delarna och avhandlar dem med finessen som krävs.
Jag tror att Slumdog Millionaire kommer skrälla på galan i år och plocka hem ett antal olika priser, för The Slumdog is an Underdog. En film som inte många känt till att den varit i görningen, men som har farit fram på filmfestivaler i världen och sopat mattan av konkurrenterna.

Nåväl, jag har tre filmer kvar att se innan jag kan avgöra vilken jag tycker är en värdig vinnare till det tyngsta filmpriset there is. Nästa film att se blir Milk där Sean Penn, machokarlarnas machokarl, svidar om till homosexuell.

Read more...

ÄNTLIGEN

Jag har varit rosenrasande en längre tid eftersom det lätthanterliga verktyget för att hålla reda på vilka filmer på IMDb:s lista över högst rankade man har sett, twofifty, försvunnit i tomma intet. Listan i sig självt är nämligen jävligt svår att få en överblick på. Men nu när min gode bloggarvän Nihilisten letade efter en ersättare stötte han på en tjänst som till och med fungerar bättre än vad twofifty någonsin gjorde.

Kolla in http://250films.net och undersök hur många av filmerna ni har sett. Tragiskt nog har många av filmerna jag sett halkat bort från listan och jag har därför bara sett cirka 100 av dem. Det betyder att jag har väldigt mycket att göra i framtiden.

Blondinbella åkte ur Let's Dance.
Gött.

Read more...

ANDREW LLOYD WEBBER

Jag har alltid haft en svaghet för musikaler. De träffar mig i hjärnan och i hjärtat, och har alltid legat mig nära, oavsett om det varit Singin' in the Rain från femtiotalet, eller den ganska så nyinspelade, och totalsågade, versionen av Phantom of the Opera, regisserad av Joel Schumacher. Och allra mest tycker jag, precis som många andra musikalälskare, om Andrew Lloyd Webbers mästerverk. Han skrev sin första musikal när han var sjutton år gammal (Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat) och sedan bara öst ut pjäser såsom Cats, Starlight Express, ovannämnda Phantom of the Opera, och Jesus Christ Superstar.
Den sistnämnda är nog min favoritmusikal of all times, antagligen eftersom det var den första jag såg live när min mamma tog med mig till Göteborgsoperan för första gången i mitt liv.

Och hade jag fått välja hade jag gärna sett den igen, den här gången på West End där Steve Balsamo, en singer/songwriter med ursprung från Italien fick spela huvudrollen Jesus. Hans röst och agerande är helt fenomenalt i de klippen som finns med honom på Youtube. Hoppas att han kommer till Sverige med uppsättningen. Då jädrar blir det åka av.

STEVE BALSAMO - GETHSEMANE

Read more...

TWOFIFTY #12 - STAR WARS

#12: Star Wars IV - A New Hope
Regi: George Lucas
Skådespelare: Mark Hamill, Harrison Ford m.fl
År: 1977
IMDb: 8,8/10
Köp: Discshop.

Handling: Jedi-riddarna har utrotats och Imperiet styr galaxen med järnhand. En liten grupp rebeller har vågat slå tillbaka genom att stjäla de hemliga planerna för Imperiets mäktigaste vapen, Dödsstjärnan. Kejsarens trogne tjänare, Darth Vader, får i uppdrag att återfinna planerna och söka upp Rebellbasen. Den tillfångatagna prinsessan Leia lyckas sända en nödsignal som mottas av en enkel bondpojke, Luke Skywalker. Han tar ödet i sina händer och antar utmaningen att rädda prinsessan och hjälpa Rebellerna i deras kamp för att krossa imperiet.

Omdöme: De som har läst min recension av Star Wars V borde vid det här laget veta vad jag tycker om dessa filmer. Av någon anledning måste jag ha blivit annorlunda uppfostrad av min mamma och pappa för jag har aldrig klarat av Star Wars-filmerna. Det har bara inte gått. Jag såg dem när jag var liten och tyckte inte om dem då, och efter det har ett otal av mina vänner genom åren försökt få mig att titta på filmerna ytterligare en gång, men jag har bara lyckats börja innan jag har känt ett lätt yrsel och illamående och varit tvungen att sluta titta. Men som jag även skrev i recensionen av Star Wars V så har jag verkligen tvingat mig att titta på filmerna innan jag skrivit recensionerna den här gången för att se om helhetsintrycket möjligtvis kan ha ändrat mina åsikter. Men tyvärr inte kan jag bara säga, vilket är tråkigt. Jag HADE gärna tyckt att Star Wars var bra eftersom de flesta av mina vänner tycker det och det hade varit så mycket lättare att hängivet prata om film med dem då eftersom de ofta snöar in på Star Wars efter ett tag. Men det går bara inte.

Den första filmen som gjordes, som utav någon outgrundlig anledning har blivit fjärde filmen i serien, börjar dock ganska bra och jag hoppas nästan att jag har haft fel i alla dessa år och att jag verkligen ska tycka om filmen den här gången. Och det tar nästan en halvtimme innan den förhoppningen blir kastad mot marken, stampad på och slutligen kremerad. För när Luke Skywalker slutligen har träffat Obi-Wan och de ska hitta en styrman och en kapten som kan hjälpa dem så far de till en krog, och när de passerar dörrarna till den krogen blir filmen så jävla löjlig att jag bara brister ut i gapflabb och dör litegrann inombords. På den krogen finns nämligen det mesta (aliens som spelar saxofon tillexempel) och jag undrar hela tiden vad det George Lucas rökte när han kom på alla karaktärer i filmen. Men å andra sidan så är det faktiskt på krogen som det enda positiva i filmen visar sig, nämligen Chewbacca, det håriga monstret som spelas av Peter Mayhew. Han är en av de få charmiga karaktärer som finns i hela filmtrilogin (som sen blev sex filmer).

Skådespelarna i filmen failar också totalt och jag sitter bara med ett fånigt uttryck i ansiktet hela filmen. Specialeffekterna är fantastiskt dåliga och jag har sett bättre i vissa av Alfred Hitchcocks filmer från femtiotalet, så kom inte med den där skiten om att det ska vara bra för att vara på sjuttiotalet. Det enda som är välskrivet är soundtracket, skrivet utav John Williams, men jag kan inte ens åtnjuta det eftersom det är så starkt förknippat med med de här förbannade skitfilmerna.
Men på grund av den första halvtimmen i filmen, och Peter Mayhew som Chewbacca kan jag inte såga filmen vid fotknölarna, men det blir ett väldigt lågt betyg. Det är den värd.

Mitt betyg: 5,1/10
Plats på IMDb: #12
Värd sin placering: Hahaha. Haha. Ha.

Read more...

OSCARSNOMINERINGARNA

Så var det äntligen dags för årets största händelse. I alla fall för mig som filmälskare och cineast. Klockan 14:30, svensk tid, idag släpptes nämligen Oscarsnomineringarna inför galan som går av stapeln den 22 februari, alltså om ganska exakt en månad. Varje år brukar jag ha för vana att försöka se så många nominerade filmer som möjligt, och om jag inte hinner alla så åtminstone de som är nominerade till Bästa film och Bästa regi. Låt oss hoppas att jag hinner det i år också, med tanke på min praktik och lite annat som ligger i vägen för full koncentration på galan.

BÄSTA FILM
The Curious Case of Benjamin Button är den enda filmen i kategorin som jag faktiskt har sett, men jag ser fram emot att se Milk och Slumdog Millionare som jag har haft koll på en längre tid. Dessutom är det spännande med två filmer som jag har haft väldigt lite koll på, och som jag bara har hört namnet på två-tre gånger bli nominerade. Det handlar om Frost/Nixon och The Reader som är de sista två nominerade i kategorin. Jag återkommer med recensioner på dessa, men just nu hejar jag på TCCOBB, som ju är den enda jag har sett.

BÄSTA MANLIGA SKÅDESPELARE
Det är när listan publiceras som det märks hur dålig jag har varit på att se nya filmer i år. Antagligen beror det på att Vänersborgs biograf inte tar in allt för mycket filmer. I denna kategori har jag återigen bara sett Brad Pitt som Benjamin Button i filmen med (nästan) samma namn. De övriga nominerade är Richard Jenkins i filmen The Visitor, som jag inte ens hört talas om, och Sean Penn för sin roll i Milk. För sin prestation i Frost/Nixon är Frank Langella nominerad och slutligen är Mickey Rourke nominerad för sin roll i The Wrestler.

BÄSTA KVINNLIGA SKÅDESPELARE
Första kategorin hittills som jag inte sett en enda film i! Men det ska jag försöka ändra på innan galan går av stapeln. I denna kategori är följande nominerade: Angelina Jolie för sin roll i filmen The Changeling. Anne Hathaway i Rachel Getting Married gör tydligen en riktigt bra prestation, liksom Melissa Leo i Frozen River verkar göra. Kate Winslet har chans på ytterligare en Oscar för sin roll i The Reader, och sist men inte minst är Meryl Streep nominerad, men inte för Mamma Mia, utan för sin roll i filmen Doubt som jag har hållt ögonen på en längre tid.

BÄSTA MANLIGA BIROLL
Det är ju knappast förvånande att se att Heath Ledger är nominerad i denna kategori för sin roll som The Joker i Batman: The Dark Knight. Jag tror till och med att jag förutspådde det i min recension av filmen som finns på den här bloggen. Men de övriga nominerade visste jag ingenting om, och det finns till och med en riktig högoddsare bland de nominerade i Robert Downey Jr. från Tropic Thunder. De tre övriga nominerade är Josh Brolin från Milk, Philip Seymour Hoffman i Doubt som jag nämnde här ovan, och Michael Shannon från Revolutionary Road.

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL
Återigen bara en film som jag sett, Benjamin Button, varifrån Taraji P. Henson är nominerad. Två nominerade från filmen Doubt i den här kategorin, nämligen Viola Davis och Amy Adams. Något förvånad blev jag dock för Penélope Cruz som är nominerad för sin roll i Vicky Christina Barcelona, det kändes inte som en film för Oscarsgalan, även fast det är Woody Allen som ligger bakom. Slutligen är Marisa Tomei nominerad för sin roll i The Wrestler.

BÄSTA REGI
Det är märkligt. Det är exakt samma nominerade filmer i denna kategori som i kategorin Bästa Film. Tydligen tycker juryn att de som har lyckats att göra filmerna till vad de är är regissörerna. Så är det säkert. De som ligger bakom filmerna är dessa gentlemän (för det är bara gentlemän): David Fincher ligger bakom The Curious Case of Benjamin Button och får en nominering för den. I registolen bakom Milk sitter Gus Van Sant, som tävlar mot Ron Howard som ligger bakom Frost/Nixon. De sista två nominerade herrarna i denna kategori är Stephen Daldry för regin av The Reader och Danny Boyle för jobbet med Slumdog Millionare.

Det får nog räcka med uppräkningar. Jag tror att jag har täckt alla de största kategorierna, utom möjligtvis de som är nominerade för manus och foto, samt de nominerade till Bästa Animerade Film. Däremot kan jag berätta att den svenska filmen Maria Larssons Eviga Ögonblick av Jan Troell inte blev nominerad till Bästa Utländska Film, fast den höll sig kvar väldigt länge. Jag kommer återkomma till ämnet Oscarsgalan när jag sett fler av filmerna och kan avgöra vilka jag tycker ska vinna.
Vi avslutar med trailers för alla filmer nominerade till det prestigefyllda priset Bästa Film.

Milk


Frost/Nixon


The Reader


Slumdog Millionare


The Curious Case of Benjamin Button


Hela lista över de nominerade går att hitta här.

Read more...

TWOFIFTY #11 - CASABLANCA

#11: Casablanca
Regi: Michael Curtis
Skådespelare: Humphrey Bogart, Ingrid Bergman m.fl
År: 1942
IMDb: 8,8/10
Köp: Ginza

Handling: Casablanca är en stad som är lätt att resa till men svår att lämna. Särskilt om man står med på nazisternas lista över efterlysta. Motsåndsledaren Victor Laszlo anländer till Casablanca med sin fru Ilsa. Det visar sig snart att hans enda hopp att komma därifrån med livet i behåll är den cyniska och bittra amerikanen Rick Blaine, vars hjärta Ilsa en gång krossat.

Omdöme: Jag tror inte att det finns någon som inte har hört talas om filmen Casablanca. Den har blivit så helgonförklarad och upphöjd till skyarna att alla någon gång har stött på namnet när de läst om film i någon av alla medier som förgyller vårt avlånga land. En stor filmkedja har till och med fått namnet efter skådespelaren som spelar Rick Blaine, nämligen Humphrey Bogart, och de flesta svenskar vet att Ingrid Bergman kom från Sverige, flyttade till USA och var med i många stora produktioner, varav en var Casablanca.
Men ändå är världens mest använda filmcitat helt felreciterad i 95% av fallen. Citatet 'Play it, Sam' som man hör i filmen har på något sätt blivit förväxlat med citatet 'Play it again, Sam' som alltså inte kommer från Casablanca, utan från bröderna Marx A Night in Casablanca. Förlåt mig, det var cineasten i mig som bröt fram.

Men tyvärr förstår jag inte att Casablanca blev så hyllad som den faktiskt blev, eftersom jag tycker att det trots allt är en ganska medioker film i jämförelse med andra filmer på IMDb:s lista över de tvåhundrafemtio högst rankade i världen. Visst är skådespelarna riktigt duktiga, i synnerhet Humphrey Bogart, men även biskådespelaren Paul Henreid.
Tyvärr gör Ingrid Bergmans fatala engelskasvårigheter att hon inte blir jättetrovärdig. Visserligen ska hon spela en tjej från Oslo, men någonstans får gränsen gå, det låter inte trovärdigt om man måste lära sig replikerna ord för ord och stakar fram dem.

Casablanca är också en ganska långsam film. Den har sina höjdpunkter när allt rullar på men ofta blir det bara transportsträcka mellan Bogarts fenomenala one-liners. Men fotot är strålande och musiken lika så vilket bygger upp filmen lite. Den är säkerligen väldigt välgjord för att komma från 1942 och att ta upp ämnet naziförföljelser i en film som hade premiär när Andra Världskriget rasade som värst runt om i världen kräver balls.
Men på det stora hela är det en film som inte imponerar mig så särdeles mycket, vilket är väldigt synd. Kanske hade jag helt enkelt för stora förhoppningar på den innan jag tittade på den.

Mitt betyg: 7,2/10
Plats på IMDb: #11
Värd sin placering: Nej, tyvärr inte.

TRAILER FÖR CASABLANCA

Read more...

RAZZIE AWARDS

Nu har nomineringarna till Razzie Awards kommit.
För er som inte alls har någon aning om vad Razzie Awards är för någonting så är det motsvarigheten till Academy Awards (Oscars) fast för de sämsta prestationerna under året. Bland de nominerade i år kan jag dock tycka att det är några som sticker ut. Al Pacino är tillexempel nominerad till Sämsta manliga skådespelare för sina roller i 88 Minutes och Righteous Kill, i vilka jag tyckte att han gjorde riktigt bra ifrån sig. Men smaken är ju tydligen som baken.

För övrigt är Paris Hilton nominerad i år igen, den här gången för komedin The Hottie and the Nottie, som jag ändå tyckte var ganska så bra för att komma från henne, mest eftersom den hade en tanke bakom sig i att alla är vackra på insidan och sådant där dravel. Visserligen var det så att Paris Hilton inte alls var rolig i filmen och fortfarande spelar på sin 'skönhet', så hon är nog trots allt värd sin nominering.
Mark Wahlberg är förövrigt också nominerad till Sämsta manliga skådespelare för sin roll i filmen The Happening, som också är nominerad till Sämsta film. Så några floppar finns det på listan över nominerade till Razzie Awards. Men tyvärr långt ifrån någon lika rolig nominering som när Bush vann en Razzie för Sämsta manliga skådespelare för sin medverkan i Michael Moores dokumentärfilm Fahrenheit 9/11.

88 MINUTES


Se hela listan över nominerade här.

Read more...

I LOVE YOU, MAN

Är det någon mer än jag som känner på sig att det kommer bli ett fantastiskt filmår 2009? Antagligen mycket bättre än 2008?
Det har än så länge bara gått 21 dagar på året och redan har en av de snyggaste filmerna jag sett haft premiär. Jag tänker på på Benjamin Buttons Otroliga Liv som gick upp på bio i fredags. Och det kommer komma otroligt många fler riktigt bra filmer i år, något jag hade tänkt att förbereda här på bloggen genom att posta trailers till filmerna.

Först ut är en ny film med några av mina favorithumorskådespelare, skådespelare som jag upptäckt genom den nya vågen av komedier såsom Superbad, Knocked Up och 40 Year Old Virgin. Bakom filmen står mannen som skrivit Zoolander, som faktiskt är den enda film med Ben Stiller som jag gillar, vilket verkar vara ett bra tecken. Så låt oss hoppas att denna film också blir lika rolig och framför allt visar lika mycket humor som trailern gör.

I LOVE YOU, MAN

Read more...

NU FÅR DET VARA SLUTTRAMSAT

Små bokstäver i början av varje mening. En meningslös design som inte var snygg någonstans och som bara retade ögat. En kulturfascist som inte hittat sitt rätta medium, eller rättare sagt design.
Det är inte som alla säger, det var inte bättre förr. Det kanske inte är bättre nu heller, men det kommer garanterat att bli bättre sen. Om ett litet tag. There's a new wave ahead. And it will be awsome.
När jag har kommit in i min nya design, när jag har fixat färdigt de små ändringarna som fortfarande behöver göras - då kommer jag helt plötsligt ha en ganska så stilren och bra kulturblogg, åtminstone om jag själv sköter mig och skriver om relevanta saker.

Men inget gott som inte för något ont med sig, eller var det tvärtom, eftersom min gamla design med små bokstäver och rätt stora bilder inte fungerar längre. Jag har därför fått gå in och rensa bort alla utom 22 gamla inlägg, för att helt enkelt mäkta med att ändra de kvarvarande inläggen till stora bokstäver och snyggare uppdelningar. Är det något gammalt inlägg ni nu saknar får ni därför slänga iväg en kommentar till mig så ska jag se vad jag kan göra. Jag har trots allt lite koll på vad jag skrivit.
Jag har dock lämnat kvar de allra senaste inläggen för de som inte har hunnit läsa dem. Nu är jag på rätt köl så från och med nu kommer inget inlägg att tas bort. Däremot kommer säkert designen i vissa inlägg förändras, hoppas ni inte känner er främmande för den tanken.

Allt gott mina kära läsare!

Read more...

URSÄKTA RÖRAN

Jag ber om ursäkt för röran på sidan för tillfället. Jag håller på att bygga om sidan lite och jobbar på att få det så snyggt som jag vill ha det, men än så länge går det inte strålande så att säga.

EDIT: Nu så. Nu börjar det likna något!

Read more...

BANDSLÄPP - HULTSFRED

Ja! JA! JAAA!

The Killers är bokade till Hultsfredsfestivalen och jag är så jävla lycklig så jag skulle kunna bada i Jolt-cola utan att det skulle göra mig ett dugg. Tack så mycket Hultsfred för att ni har förgyllt en helt vanlig Kulturfascists vardag genom att boka ett av de bästa banden just nu till festivalen!
Snacka om att jag fick en chock när jag klickade mig in på sidan för att kolla bandsläppet som ni annonserat idag. Det var fantastiskt!

Read more...

YOUTUBE - OM JAG VORE HOMO

Notera att det inte är mannen i bloggen som har skrivit låten.

Read more...

FAVORIT SEDAN BARNSBEN

Read more...

RECENSION - BENJAMIN BUTTON

Brad Pitt. Som gammal i filmen The Curious Case of Benjamin Button.

Jag har egentligen aldrig varit ett stort fan av Brad Pitt och filmerna han har medverkat i. Jag har tyckt att han varit en dussinskådespelare bland många andra och att filmerna inte innehållit något som kan symbolisera filmhistoria för fem öre. Men efter att ha sett trailern till Benjamin Button hoppades jag på förändring. För det här är ingen dussinfilm, verkligen inte. Det är en alldeles unik och vacker historia som kan charma vem som helst.

Filmen handlar om Benjamin Button som föds under ovanliga omständigheter, och därför föds som en ung man i en gammal mans kropp. Hans liv går därför baklänges och man får följa honom när han lär sig att resa sig ur sin rullstol, när han upptäcker vem han är och hur han föryngras. Det är en film som värmer mitt hjärta och som jag gärna, trots att den är nära tre timmar lång, skulle kunna se idag igen. Jag kommer definitivt hålla koll på Brad Pitt i fortsättningen, och så även regissören David Fincher som verkar vara duktig på att trolla med alla ingredienser i filmens tillverkning. De båda förtjänar en oscarsnominering.

Read more...

EN VACKER KVINNA

Marilyn Monroe is the most beautiful girl.
Enough said - just look at the pictures.

Read more...

TWOFIFTY #10

#10: 12 Angry Men
Regi: Sidney Lumet
Skådespelare: Henry Fonda m.fl
År: 1957
IMDb: 8,8/10
Köp: Discshop.






Handling: Elva jurymedlemmar är övertygade om att den anklagade är skyldig till mord. Den tolfte medlemmen är övertygad om hans oskuld. Hur kan denne ensamme man få dom andra att inse samma sak? Det verkar vara ett fall med övertygande bevisning mot en tonåring anklagad för mordet på sin far.

Omdöme: 12 Angry Men är just en sån film som gjorde att jag tvekade med att börja recensera alla filmer på IMDb:s lista. Det är nämligen en film som jag, innan jag såg den, trodde skulle vara fruktansvärt tråkigt. Jag trodde att det skulle vara en film jag skulle få tvinga mig genom med hjälp av red bull, chokladkakor och amfetamin. Jag trodde det skulle vara roligare att se två getter utföra den rostiga trombonen på varandra. Kort sagt - jag trodde det skulle vara en fruktansvärd pina att se den.
Men som vanligt så upptäcker jag att man fan inte ska ha förutfattade meningar om filmer, eftersom man antingen har fel, förskräckligt fel eller är dum i huvudet. För 12 Angry Men visar sig vara en av de bästa filmerna jag har sett. Det är en film som håller mig fängslad vid skärmen som getingar till AXE-deodorant.

12 Angry Men är fylld av riktigt duktiga karaktärsskådespelare som gör att en film som bara bygger på dialog mellan tolv olika personligheter blossar upp och blir till riktig underhållning. I spetsen av dessa tolv män står Henry Fonda. Han spelar mannen som är fast övertygad om att den åtalade pojken är oskyldig och som brinner för att övertala de andra elva personerna om detta. Han drar filmen framåt och även fast det ser mörkt ut för honom i vissa lägen så lyckas han på något sätt hitta en ny infallsvinkel i fallet.
En annan man som sticker ut är Lee J. Cobb som spelar jurymedlem tre, den medlemmen som är mest övertygad om att den åtalade mannen bör stekas i elektriska stolen. Det är nästan som om allting händer på riktigt och efter ett tag tror jag nästan att det är en dokumenterad verklig händelse jag tittar på.

Jag blir aldrig uttråkad när jag tittar på denna film, och jag önskar bara att min övertalningsförmåga var lite bättre, eftersom det är oerhört svårt att övertyga mina vänner och min familj om att det faktiskt är en riktigt bra film de gånger jag har försökt. Men det är väl antagligen mest synd om dem, eftersom de missar en av de allra bästa filmerna i världshistorien.

Mitt betyg: 9,4/10
Plats på IMDb: #10
Värd sin placering: TOP5 minst!

Read more...

EN NY, GAMMAL IDOL

Jag har alltid älskat Kalle Anka, det är nog den ultimata serien. Den går fort att läsa och är fylld med strålande humor som man kan uppskatta oavsett om man är gammal eller ung. Kalle Ankas olyckor som drabbar honom frälser till och med den som har enorm skadehumor.
Och det finns en Kalle Anka-tecknare som är duktigare än alla andra på att få fram humorn på ett alldeles speciellt sätt och som har ett ordentligt öga för detaljer, vad det gäller små små saker som är helt klockrena. Bilderna blir kompletta och det är ingenting som saknas.
Denna man heter Gioachino 'Keno' Don Hugo Rosa, eller bara Don Rosa som han är mest känd för. Här kommer ett litet prov på hans talang, nämligen den allra första serien han skrev och ritade, The Son of The Sun, eller Solens Son som den heter på svenska.
Klicka på seriesidorna för att få upp en större bild av dem. Då blir de också lättare att läsa, och glöm för all del inte att leta efter de fantastiska detaljerna.

Read more...

ÅRET I FOTON

På den här hemsidan kan man hitta bilder från året som är så läskligt jävla snygga så att jag inte kunde låta bli att posta ett par här. Varför kan inte jag få vara lika duktig på att fotografera som personerna som tagit dessa foton. Man blir ju fan gråtmild för mindre. Det är galet.
Varning för att vissa av bilderna är jävligt råa. Om ni vill se bilderna större går det att klicka på dem.

Read more...