.k.u.l.t.u.r.f.a.s.c.i.s.t.

LÅTEN TILL MIN BEGRAVNING

2010-05-06T03:06:00.002+02:00

Vilken fantastisk låt, nu har jag hört den säkert åtta gånger i rad och jag kan inte sluta gråta. Anna von Hausswolff med låten Track of Time är så fantastisk!

Anna Von Hausswolff – Track Of Time

OSCARSGALAN!

2010-03-07T12:59:00.013+01:00

Ikväll händer det äntligen. Eller inatt bör jag kanske säga. Oscarsgalans åttioandra gala genom tiderna och jag kommer såklart sitta uppe och titta på den. Och för att inte ljuga efter galan och säga att mina förväntningar slog in så kommer jag här, i detta nu, skriva ett ganska långt inlägg om hur jag hoppas det kommer sluta. Mina favoritfilmer brukar inte vinna, utan verkar bara finnas med bara för att, men i år hoppas jag att det kommer ändras, inte främst för att Academy Awards-juryn har tagit fram en del skrällar som vinnare de senaste åren.

Okej, sitter ni bekvämt? Då tycker jag vi kör! Kulturfascists lista på subjektivt troliga Oscarsvinnare 2010!

Best Picture

Avatar
The Blind Side
District 9
An Education
The Hurt LockerInglourious Basterds
Precious: Based on the Novel 'Push' by Sapphire
A Serious Man
Up
Up in the Air

Kommentar: Min förväntade favoritfilm i år blev faktiskt infriad i Tarantinos underbara film Inglorious Basterds. Dock är jag rädd för att den inte kommer vinna utan tippar istället på The Hurt Locker eller Avatar, beroende på hur mycket juryn tycker om Irakkriget.

Actor in a Leading Role

Jeff Bridges (Crazy Heart)
Geor

ge Clooney (Up in the Air)
Colin Firth (A Single Man)
Morgan Freeman (I

nvictus)
Jeremy Renner (Hurt Locker)

Kommentar: Missuppfatta mig rätt, jag tyckte inte alls om The Hurt Locker, snarare tvärtom, men Jeremy Renner gör en fin insats i filmen. Dock är Jeff Bridges förhandsfavorit för Crazy Heart så vi får väl se.

Actor in a Supporting Role
Matt Damon (Invictus)
Woody Harrelson (The Messenger)
Christopher Plummer (The Last Station)

Stanley Tucci (The Lovely Bones)
Christoph Waltz (Inglorious Basterds)

Kommentar: Om någon annan än Cristoph Waltz vinner denna kategori är det katastrof. Inte bara katastrof, det är slutet för Oscarsgalan. Så det så.

Actress in a Leading Role

Sandra Bullock (The Blind Side)
Helen Mirren (The Last Station)
Carey Mulligan (An Education)
Gabourey Sidibe (Precious)
Meryl Streep (Julie & Julia)

Kommentar: Sandra Bullock är inte en skådespelerska som tilltalar mig egentligen men i The Blind Side gör hon en skitbra roll. Men jag tror inte hon vinner, det gör istället Gabourey Sidibe som Oscarsjuryn kommer tycka om eftersom är tjock och ledsen i hela filmen (Precious).

Actress in a Supporting Role
Penélope Cruz (Nine)
Vera Farmiga (Up in the Air)
Maggie Gyllenhaal (Crazy Heart)
Anna Kendrick (Up in the Air)
Mo'Nique (Precious)

Kommentar: Även om jag inte tycker om huvudrollen i Precious så beundrar jag Mo'Nique, som spelar Precious mamma i filmen. Hon gör en väldigt stark roll och är den som gör filmen sevärd.

Animated Feature Film
Coraline
Fantastic Mr. Fox
The Princess and the Frog
The Secret of Kells
Up

Kommentar: Up har blivit så hyllad, och är Disney Pixars bästa film sedan Toy Story och bör därför vinna den här kategorin. Enda utmanaren ligger i Pricess and the Frog, som är Disneys första tecknade film sedan Mulan, men den fick såpass svala recensioner att den inte bör vara ett hot.

Art Direction
Avatar
The Imaginarium of Doctor Parnassus
Nine
Sherlock Holmes
The Young Victoria

Kommentar: Kommentarer är väl ganska överflödigt. Filmen är ju en ögonorgasm.

Cinematography
Avatar
Harry Potter and the Half-Blood Prince
The Hurt Locker
Inglourious Basterds
The White Ribbon (Das Weisse Band)

Kommentar: Återigen hoppas jag att min favoritfilm vinner en kategori, då det gäller fotografi och ljussättning. Ingen av de andra konkurrerar, i mina ögon, om denna statyett.

Costume Design
Bright Star
Coco Before Chanel
The Imaginarium of Doctor Parnassus
Nine
The Young Victoria

Kommentar: Emma Gray Munthe har alltid, i mina ögon, varit en av de bästa filmrecensenterna i Sverige, men hennes sågning av Nine var allt för orättvis.

Directing
Avatar
The Hurt Locker
Inglourious Basterds
Precious: Based on the Novel 'Push' by Sapphire
Up in the Air

Kommentar: Jag hade väl egentligen hoppats att Tarantino vann sin första statyett för regi i år, men jag förutser att juryn ger James Cameron statyetten för hans tio år långa arbete med Avatar.

Documentary Feature
Burma VJ
The Cove
Food, Inc.
The Most Dangerous Man in America: Daniel Ellsberg and the Pentagon Papers
Which Way Home

Kommentar: Både The Cove och Food Inc. fick mig gråtfärdig i sin visualisering av hur djuren i vår värld blir behandlade, men The Cove var också en av de bäst gjorda dokumentärfilmer jag någonsin sett.

Documentary Short
China's Unnatural Disaster: The Tears of Sichuan Province
The Last Campaign of Governor Booth Gardner
The Last Truck: Closing of a GM Plant
Music by Prudence
Rabbit à la Berlin

Kommentar: Av rimliga skäl har jag inte kunnat se någon av årets nominerade kortfilmer så jag avstår helt enkelt från att välja en favorit i denna kategori.

Film Editing
Avatar
District 9
The Hurt Locker
Inglourious Basterds
Precious: Based on the Novel 'Push' by Sapphire

Kommentar: Det ligger många, många hundra timmars datorredigering av Avatars tre meter långa smurfar och den bör därför ta hem den här kategorin.

Foreign Language Film
Ajami (Israel)
The Milk of Sorrow (Peru)
A Prophet (Frankrike)
The Secret in Their Eyes (Argentina)
The White Ribbon (Tyskland)

Kommentar: The White Ribbon har tagit hem i stort sett alla filmpriser för årets utländska film under året och bör göra det även inatt. Den enda filmen som skulle kunna utmana är franska A Prophet, som blivit väldigt hyllad.

Makeup
Il Divo
Star Trek
The Young Victoria

Kommentar: Well, ingen trodde nog att Star Trek skulle vinna en Oscar när den kom, men den har faktiskt en chans i den här kategorin, eftersom det största motståndet ligger i ännu ett kostymdrama på artonhundratalet.

Music (Original Score)
Avatar
Fantastic Mr. Fox
The Hurt Locker
Sherlock Holmes
Up

Kommentar: Musiken i denna blockbuster är majestätisk och talar helt för sig själv. Den ligger alltid där som en bombmatta och utan den hade filmen stagnerat lite. Musiken är viktig i Avatar och därför tror jag att den har det här priset som i en liten ask.

Music (Original Song)
The Princess and the Frog / "Almost There"
The Princess and the Frog / "Down in New Orleans"
Paris 36 / "Loin de Paname"
Nine / "Take It All"
Crazy Heart / "The Weary Kind (Theme from Crazy Heart)"

Kommentar: I den här kategorin kan lika gärna någon av de andra vinna enligt mig, eftersom de också är väldigt bra, men när Disney väljer att gå tillbaka till penna och papper istället för datorer, och anställer en av sina talangfulla låtskrivare kan ingenting gå fel. Att musiken i The Princess and the Frog är jazzbaserad gör bara att den ligger mig ännu varmare om hjärtat.

Short Film (Animated)
French Roast
Granny O'Grimm's Sleeping Beauty
The Lady and the Reaper (La Dama y la Muerte)
Logorama
A Matter of Loaf and Death

Kommentar: Samma sak gäller här, jag har inte sett någon av kortfilmerna och kommer därför inte heller att välja någon favorit. Dock är jag lite missnöjd över att kortfilmen som visades före Up på biograferna, den om molnen som tillverkar bebisar, inte är nominerad. Den var nämligen helt fantastisk.

Short Film (Live Action)
The Door
Instead of Abracadabra
Kavi
Miracle Fish
The New Tenants

Kommentar: Inte heller här har jag sett någon av filmerna, men känner mig tvingad att hålla på Instead of Abracadabra, eller istället för Abrakadabra som den heter i landet den kommer från - nämligen SVERIGE!

Sound Editing
Avatar
The Hurt Locker
Inglourious Basterds
Star Trek
Up

Kommentar: Det kommer vara en ständig tävlan mellan de båda exmakarna (regissören bakom The Hurt Locker har varit gift med Avatars James Cameron) i de flesta kategorier. I ljudredigeringskategorin tror jag dock att The Hurt Locker drar längsta strået.

Sound Mixing
Avatar
The Hurt Locker
Inglourious Basterds
Star Trek
Transformers: Revenge of the Fallen

Kommentar: Det är svårt att få till ett realistiskt krigsljud, och The Hurt Locker har blivit hyllad för sina ljudeffekter. Personligen hade jag egentligen inte velat tippa den här filmen som vinnare i någon kategori eftersom jag tycker att det är en av de sämsta filmerna som är nominerade i år, men a man's gotta do what a man's gotta do.

Visual Effects
Avatar
District 9
Star Trek

Kommentar: Jag tror kommentarer är överflödiga. Visuella effekter är bara ett annat namn för Avatar.

Writing (Adapted Screenplay)
District 9
An Education
In the Loop
Precious

Up in the Air

Kommentar: District 9 är en oväntat lyckad filmatisering av boken med samma namn. Jag brukar inte tycka om sciencefiction men denna film är lite smått fantastisk.

Writing (Original Screenplay)
The Hurt Locker
Inglourious Basterds
The Messenger
A Serious Man
Up

Kommentar: I år har Quentin Tarantino stora chanser att få sin andra manus-Oscar (Pulp Fiction, 1994, var den första). Inglorious Basterds borde bli galans stora vinnare om jag får bestämma.

Sen är det ju alltid roligt att titta på Röda Mattan.

PANIK OCH AKTION!

2010-03-01T12:52:00.002+01:00

Jag skriver inte så mycket nu dessa dagarna eftersom jag är hemma i Göteborg och har panik. Paniken består i att min far har spytt som en liten jude och i att jag har emetofobi, extrem rädsla för att spy eller hantera spyor.
Men vi hörs av någon gång igen, det lovar jag. Jag ska bara hantera detta först.

VÄRLDENS BÄSTA BAND!

2010-02-24T01:26:00.002+01:00

Det här är för övrigt vad jag pysslat med på den fritid jag har haft mellan jobb och omboning av nya lägenheten.
Vi planerar att bli världens bästa band, bara så att ni vet!

GÅ TILL MITT BANDS HEMSIDA OCH LYSSNA!

MEN FÖR HELVETE!

2010-02-24T00:35:00.004+01:00

Nu får det väl för fan bli lite ändring?
Sedan sist har jag fått jobb, lägenhet och vänner i Göteborg och en helt ny sida i boken om mitt liv har börjat skrivas.

Välkomna till en bättre uppdaterad kulturfascist.
Och den här gången lovar jag!

VECKANS ALBUM!

2009-10-09T14:14:00.002+02:00

Den här veckan tänkte jag dela med mig av ett album från ett ganska litet band, men ack så bra!
Det gäller Grayson Capps från den stora staden USA. En man med en fantastisk röst och ett underbart gitarrspel som har gjort några av de bästa countryalbumen på mycket länge.

Grayson Capps - If You Knew My Name

Lyssna särskilt på låtarna A Love Song for Bobby Long, Washboard Lisa och Lorraine's Song. Det är mina favoriter och jag hoppas att ni tycker om dem också.

TILLBAKA!

2009-10-03T12:59:00.003+02:00

Nej, kära vänner. Det gick inte.
Jag gjorde ett försök, men http://kulturfascist.se gick i graven fortare än mina vänner kan säga "Erik, borde inte du fortsätta blogga snart?".

Så jag börjar kanske här igen, om det är någon som har intresse av den här bloggen fortfarande.
I så fall kommer ett par nyheter dyka upp på bloggen:

* Färre svartmarkerade och kursiva ord (?).
* Veckans spellista - Spotify sprider sig.
* Ölrecensioner - Det är förbannat gott med öl!
* Bättre filmrecensioner, både IMDB250 och andra.

Vad tycks om det?

NÄR IDÈERNA TRYTER...

2009-05-11T17:30:00.013+02:00

Med risk för att låta gnällig så går det fan inte lätt att skriva i min blogg just nu. Har ni någonsin upplevt det där med att en nisch som man tycker är jävligt intressant helt plötsligt bara känns som en börda att följa upp och man tröttnar? Det är vad jag upplever med min blogg just nu. Det händer galet mycket som kan kopplas till kultur-temat, men inte fan skriver jag om det. Nej, jag försöker istället komma på någonting som ingen annan skriver om och i strävan efter det dör bloggandet ut. Tråkigt, men så är det, och det har nog alla bloggare känt någon gång.

Men är du en av dom som verkligen läser KULTURFASCIST dagligen och som vill att den ska uppdateras mer frekvent och på så sätt ha en fortsatt överlevnad i bloggosfären som fylls på av mer och mer bloggar, både läsvärda och pissiga, varje dag?
Kommentera i så fall det här inlägget, eller börja prenumerera på mig via BLOGLOVIN', genom att använda knappen här till höger, så ska jag bannemej se till att bli duktigare på att skriva här. Så låt oss se hur många som orkar lägga möda på att få mig att fortsätta skriva.
Hur viktig är jag egentligen?

Dessutom får ni gärna skriva om ni vill att jag ska fortsätta med mitt projekt med att titta på och recensera de 250 bästa filmerna i världen. Känns det som någonting som är intressant att läsa?

EN SPELLISTA MED HULTSFREDSARTISTER

2009-04-30T12:33:00.004+02:00

Eftersom jag inte har något vettigt att blogga om förrän jag kommer hem till Vänersborg senare i eftermiddag så tänkte jag så länge dela med mig av min Spotify-spellista med artister som kommer till Hultsfred, för att ni ska bli peppade att åka dit.

KLICKA HÄR FÖR ATT ÖPPNA DEN!

Förresten, vi vann quizzet igår! Mer om det i eftermiddag!

EN BRIST I FACEBOOK!

2009-04-27T20:14:00.008+02:00

Jag har hittat en brist i allas vår favoritmötesplats, Facebook!
Vem kunde tro att detta fanns att finna. Det kom som en chock för mig.
Nej, men skämt åsido, det här är ganska dåligt ändå, speciellt för de som, till skillnad från mig, är ruskigt populära på Facebook.

Bristen handlar om att man endast kan få nittioåtta (98) nya notifications visade för sig i funktionen i nedre högra hörnet. Efter det blockas alla inkommande notifications. Är det inte en skam, så säg?

Däremot kan man tydligen få hur många irriterande inbjudningar som helst till de mest meningslösa och idiotiska funktioner och grupper man kan bli medlem i på Facebook.

ACTOR'S WITHOUT TALENT

2009-04-26T20:05:00.005+02:00

Se där ja, två inlägg i rad igen. Vissa dagar känner jag mig mer sugen på att blogga än andra, det går inte att hjälpa.
Här är två klipp på skådespelare som borde stannat hemma den dagen det var casting till filmerna de är med i. Hur de fick rollerna är en fråga jag ställt mig länge. Kan kanske ni hjälpa mig med frågan?

MÅNADENS SKÖNASTE!

2009-04-26T19:34:00.005+02:00

Edarem heter mannen som får mig att bli glad en kväll som denna.
Nu kanske jag orkar avsluta boken jag läser som skolarbete för tillfället.
Kanske inte, men det blir en senare fråga. Njut här så länge.

SAKER ÄNDRAR FORM NÄR DU RÖKER PÅ

2009-04-21T16:20:00.006+02:00

Eftersom jag inte bloggat på speciellt länge försöker jag göra bra ifrån mig åtminstone idag. Saker ser annorlunda ut när du rökt på än annars. Det är härmed bevisat.

Källa: CollegeHumor

VID NÄRMARE EFTERTANKE...

2009-04-21T15:05:00.003+02:00

Jag har ibland funderat på att flytta till USA. Fast vid närmare eftertanke kanske jag skiter i det. Det beror på om jag vill dö av kolesterolshock innan jag fyller tjugofem.

TVÅ FANTASTISKA FILMTIPS!

2009-04-08T02:18:00.004+02:00

Idag har jag lyckats hinna med att se två filmer, något som inte händer så ofta längre. Men det ska det bli ändring på.
Det blev två filmer i två helt skilda kategorier, men jag slänger ändå in tipset i samma inlägg här på bloggen. Det känns bäst så.

MAGDALENASYSTRARNA

En helt underbar film om ett starkt ämne. Handlar om kvinnofängelsena kallade Magdalena-kloster, som under hela nittonhundratalet fanns utspridda över Irland. Dit sände man katolska flickor som inte varit gudfruktiga nog. De fick arbeta och blev hårt bestraffade för sina felsteg. Det sista klostret stängdes 1996. Filmen är alltså baserad på en verklig händelse. Varning för att detta är en väldigt deprimerande film, men med ett ack så tårdrypande, vackert slut.

LANGE FLATE BALLER

En norsk komedi om sex vänner från en bilverkstad som beslutar sig för att åka till VM i fotboll i Tyskland 2006. Utan fruar. Allt som kan gå fel går fel på vägen ner men det är en vansinnigt rolig film om vänskap, sprit, brudar och alla livets små missöden. Rekommenderas till alla sporttokiga människor i hela världen. Bli inte bortskrämda av att den är på norska, för då kommer ni missa en fantastisk komedi.

Så till sist ytterligare ett litet tips. Från och med nästa vecka kan ni hålla ögonen på bloggen, får då kommer den antagligen börja uppdateras lite mer frekvent än vad ni blivit vana med det senaste.

SAGAN OM TIDELAGET: THE QUIZ PRO QUOS

2009-04-01T22:55:00.004+02:00

Onsdag kväll. En tidigare rökfylld lokal luktar svagt av mannasvett och starka parfymer. Tidelaget sitter redo med papper på bord och penna i hand. Det är hög tid för strid. Det är music-quiz!

Efter starka kunskaper om Jean-Michael Jarre, Eric Carmen, Stereo MC's och Spin Doctors står de som vinnare med ett halv poängs marginal efter att ha slagits i en otroligt blodig kamp på liv och död.

Vinsten blir 400 riksdaler som ska spenderas nästa vecka. Booze!

Johanna ler med check i hand och säger 'Music-quiz, pff. Mitt mellannamn'.

ALL HAIL: ESPRESSO HOUSE!

2009-03-30T10:30:00.002+02:00

Så har underverket äntligen skett! Vi har fått Espresso House mindre än en och en halv mil från där jag bor. Jättetrevlig personal, fin miljö, fantastiskt kaffe och världens bästa fik!

Tack för att ni finns, Guds rike på jorden!

OM JAG FICK BESTÄMMA...

2009-03-28T15:21:00.001+01:00

AFTONBLADET ÄR VÄRDELÖSA!

2009-03-27T11:23:00.001+01:00

Inte nog med att de inte täcker hela Nöjessverige. De är dessutom riktigt, riktigt sega. Det märkte jag idag i och med den här artikeln.
Låt den rätte komma in har legat på IMDb:s lista i ungefär tre månader.

BLOGG TILL MIN FÖRNÖJELSE!

2009-03-23T13:55:00.004+01:00

Jag är här igen. Och jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte skrivit på ett jävla tag, big no no! För jag har bestämt mig för en sak. Detta ska bli en blogg till min förnöjelse och inte er. Jag skriver när jag känner för det och ni får läsa om ni vill, annars behöver ni inte göra det.
Tyvärr, men så här får det vara. För min lust för att blogga kommer och går som den vill, och det kan jag inte göra någonting åt. Jag tänker inte sitta här och skriva bara för att de eventuella läsare jag har ska ha något att läsa, utan det får komma när jag själv känner att jag vill skriva.

Så från och med nu kommer det säkerligen ibland gå flera veckor innan jag uppdaterar bloggen igen. Så får ni återkomma hit om ni själva vill.

ONESWARM

2009-03-10T16:21:00.001+01:00

Det tog inte lång tid.
Att stoppa fildelare går inte, så är det bara.
Nu kommer nämligen Oneswarm, ett nytt sätt att skydda sin identitet när man surfar på internet och laddar ner filer.

Jag skriver mer om det snart, men kom ihåg var ni läste om det först!

TACK SÅ MYCKET!

2009-03-10T10:00:00.002+01:00

Idag visade Hultsfredsfestivalen att de är Sveriges bästa festival och alltid kommer att vara det!
Visserligen så är festivalen ganska riktad mot en viss musikstil i år, men det skiter jag i, det är ändå en sjukt bra uppställning av band!

KINGS OF LEON

THÅSTRÖM

HULTSFREDSFESTIVALEN

2009-03-09T23:03:00.003+01:00

Det är något alldeles speciellt med att vara på Hultsfredsfestivalen.
Jag har varit på många andra festivaler, men ingen annanstans har jag fått uppleva så eufori som när jag är här på den småländska landsbygden tillsammans med alla fantastiska människor.
Många personer säger att det stinker, att det är skräpigt, onyttigt, snuskigt, farligt och så vidare och så vidare, men det är ingenting jag upplever när jag är här. Det jag upplever är ren och skär glädje. Glädje och kärlek. Det är helt fantastiskt.

Som när jag vaknade i mitt tält imorse till exempel. Man ligger och drar sig litegrann - mjukar upp lederna från nattens vansinnesdans, innan man fräschar upp sig lite och drar upp tältdragkedjan. Det första som möter min blick är tio glada, halvfulla människor från mitt camp. De sitter i sina stolar i solglasögon med en öl i handen och stereon i mitten pumpar ut vårt ljuvliga blandband.

Are we human... Or are we dancers... We're not living in America... Åh du sprang så fort du kunde för att hinna få ett lyft igen... You are my sweetest downfall...

Vi är så jäkla peppade inför den här festivalen. Idag är det första dagen och The Killers spelar ikväll. Det har jag sett fram emot sen bandet släpptes. Fan det är ju över ett halvår sen nu. Jag vet inte hur mycket jag har lyssnat sönder deras låtar, men jag är grymt peppad inför spelningen. Brandon Flowers är en sjukt grym frontman. Det ska bli najs.
Men nu måste jag sluta skriva och börja supa. Mina kompisar på The Peace Camp börjar dessutom titta lite surt på mig för att jag bara sitter med min iPhone och bloggar istället för att dansa och vara lycklig med dom. Jag förstår det! Nu ska här The Killers-peppa!

ETT PAR BEVIS PÅ ATT HULTSFRED 09 ÄGER!

SKA JAG TATUERA MIG?

2009-03-01T09:59:00.004+01:00

Jag har länge varit sugen på att tatuera mig, men jag vet att min far är emot så kallade gaddningar, och jag kan förstå honom i det. Det man sedan har att välja på är ju nämligen att antingen ha tatueringen hela livet, eller att ha ett ganska så fult ärr om man tröttnar på tatueringen och vill ta bort den.

De senaste månaderna har jag funderat på att tatuera in en kolibri någonstans, eftersom det är ett av guds underverk och ett oförståeligt mirakel. Kolibrins hjärta slår tusen slag i minuten, dess vingar slår 20 gånger i sekunden, det är den enda fågeln som kan flyga baklänges och dessutom har man, genom att titta på kolibrin på ultrarapidfilm, kunnat se att den rör sina vingar i åttor, alltså inte bara upp och ner. Åttan står i sin tur för oändligheten. Fantastiskt.

Vad tycker ni?

JAG ÄR EN GUMMIBJÖRN

2009-03-01T08:20:00.002+01:00

...seg.
Det säger jag bara för att jag inte uppdaterat bloggen speciellt mycket det senaste, fast jag har lovat både mig själv och mina läsare att göra det. Jag har lovat recensioner på massor av filmer som jag inte recenserat än. Det är lite märkligt gjort av mig. Lite elakt mot de som faktiskt läser min blogg regelbundet.
Och jag har egentligen ingen bra ursäkt för att jag inte uppdaterat speciellt mycket. Jag kan bara be om att ni ska acceptera min dåliga ursäkt och lova att någon gång i framtiden kommer det komma en recension både på De Sju Samurajerna och Män Som Hatar Kvinnor, som jag såg på bio i fredags.

JAG BORDE SJÄLVMÖRDA!

2009-02-23T06:08:00.004+01:00

Ibland hatar jag mig själv. Som när jag ställer klockan för att kunna gå upp och se den största händelsen varje år för mig som cineast. Och vaknar kvart i sex och slår på TV:n. Och får se eftertexterna rulla. Jag blir så satans trött på mig själv. Oscarsgalan är ju nästan det viktigaste som händer varje år. Men det är roligt att jobba i alla fall. Det är skönt.

Heath Ledger vann en Oscar. Big surprise.
Vad jag inte förstår är Aftonbladets kåthet på honom. Visserligen är han den första som får en Oscar postumt (efter sin död), men inte den mest spektakulära.
EDIT: Skojade bara. Peter Finch glömde jag. Han fick en Oscar postumt för filmen Network 1976. My misstake!

TIDNINGAR OM OSCARSGALAN:
Aftonbladet - Ledger fick en Oscar
Aftonbladet - Här är vinnarna
Aftonbladet - Lista över vinnarna
Aftonbladet - Intim stämning på Oscars-galan
Expressen - Mirandas filmblogg
Expressen - Dottern får Ledgers Oscar
SvD - Guldroller
DN - Stjärntätt på Oscarsgalan

ÅKLAGAREN ÄR EN JÄVLA KLÅPARE!

2009-02-20T09:40:00.003+01:00

Jag jobbar på Sverige Radio just nu och här cirkulerar det två stora nyheter som täcker åtminstone sjuttio procent av Sveriges press just för tillfället. Den ena är naturligtvis SAAB, där de olika ståndpunkterna och händelserna svänger fram och tillbaka värre än en slänggunga på valfritt nöjesfält i vårt avlånga land. I det ena vill GM ha fem miljarder av Sverige för att fortsätta driva SAAB, i det andra vägrar Maud Olofsson detta. I det ena ska Sverige rekonstruera SAAB så att de kan börja tillverka vindkraftverk istället, och det senaste jag hörde imorse var att det gick ett rykte på SAABs fabrik om att KIA hade erbjudit GM ett bud på en dollar för SAAB, men GM tackat nej. Det kostar några miljarder att lägga ner en så stor verksamhet så de hade tjänat på det, men antagligen var det för förnedrande att tacka jag till.
Den andra stora nyheten är The Pirate Bay-rättegången, som jag utgår från att ingen som surfat på nätet den senaste veckan har missat. TPB har blivit stämda på 117 000 000 kronor av diverse multimediaföretag, samt riskerar att få fängelse i upp till två år på grund av brott mot upphovsrättslagen.
Jag sitter nu och lyssnar live på rättegången och kan bara komma fram till en enda sak. Åklagaren som just nu förhör Peter Sunde är en jävla klåpare. Jag har suttit och lyssnat på rättegången sen klockan nio imorse när den drog igång, och än så länge har han inte ställt en enda relevant fråga till Sunde. Just nu förhör han honom om sökfunktionalitet och The Video Bay, vilket inte rättegången vilar på för fem öre.
Katastrof. Fast bra för fildelarna, och det är ju bra. Host.

TIDNINGAR OM RÄTTEGÅNGEN:
DN: Dag fyra
DN: Dag fem
DN: Pirate Bay-åtalad tog poängseger
Aftonbladet: Förhöret med de åtalade fortsätter
Aftonbladet: Dag fyra av rättegången
Aftonbladet: Så slår fildelningen mot små skivbolag

VAD SA NI NU DÅ?

2009-02-15T08:44:00.002+01:00

Nu jävlar i min lilla låda!
Jag har varit så fruktansvärt dålig på att blogga under de två veckor som har gått så man skulle kunna tro att jag kanske ramlat ner för en stege på ett företag i Skåpafors och ligger på Sahlgrenska, men nej, det är inte jag, det är en annan man, och det är det jag nu jobbar med när jag sitter här på Sveriges Radio och planerar sändningen som ska gå av stapeln om fyrtiotvå minuter.
Och det är också anledningen till att jag inte bloggat så mycket denna vecka. Jag har jobbat, tro det eller ej. Först hos min bror på hans internetbutik Speed Equipment, där jag pysslat med designen och lagt in fler produkter, och nu på P4 Väst där jag sänder och tillverkar nyheter.

Min bror har gått om mig när det gäller TWOFIFTY-projektet. Han recenserade för några dagar sedan nämligen De Sju Samurajerna som är nästa film på listan för mig. Anledningen till att recensionen inte kommit på den är helt enkelt för att jag inte kommer ihåg vad jag tyckte om den eftersom det var säkert tre år sen jag såg filmen, och att jag inte hunnit se om denna mastodont med en längd på över tre timmar. Men jag lovar att jag ska försöka få till det till åtminstone på onsdag. Tills dess får ni läsa andra bloggar.

ETT FÖRSTA INLÄGG FRÅN TELEFONEN

2009-02-08T12:20:00.001+01:00

Jag har äntligen skaffat mig min största dröm, nämligen en iPhone och jag är så grymt nöjd med den. Så bestämde jag mig för att se om det fanns något program till den som jag kunde blogga med, och guess what! Det fanns det. Så det här inlägget har inget kulturellt värde what so ever, utan är bara till för att kolla så att det verkligen fungerar som det ska.
Jag passar härmed också på att ursäkta mig ytterligare en gång för att jag inte bloggat så mycket den här veckan! Jag kommer att återkomma så fort jag får ro att koncentrera mig på bloggandet igen, det är ett löfte.
Eller som Barney i How I Met Your Mother skulle ha sagt: "True story".

EN TUMULT VECKA

2009-02-05T23:34:00.004+01:00

Ja som ni förhoppningsvis har märkt har jag faktiskt inte lyckats uppdatera min blogg en enda gång den här veckan. Antingen tycker ni det är skönt eller inte lika skönt, men jag tänkte ändå posta en liten ursäkt här till dem som faktiskt (note to myself: jag missbrukar ordet 'faktiskt', det borde jag lägga av med) läser min blogg på en regelbunden basis.
Den här veckan har varit kaosartad och tumultaktig. Jag slutade skolan utan någon som helst hum om vad jag skulle göra under praktiken. Det kändes inte så jävla safe, och när måndagen kom fick jag ett rejält sammanbrott med anledning av detta. Jag mådde skit helt enkelt. Taltidningen som jag skulle in på i Jönköping lät mig bara jobba varannan vecka, vilket var piss eftersom jag verkligen inte pallade att pendla 33 mil varje dag, och den sista P4-stationen hade sagt nej till en åttaveckors praktikperiod. Dessutom fick jag betala tvåhundra spänn i bokböter när jag skulle låna böcker på biblioteket, eftersom jag hade missat sista inlämningsdatum på ett par böcker för två och ett halvt år sedan. How low can you go, liksom.

JAG KAN TYVÄRR INTE LÅNA UT NÅGRA BÖCKER TILL DIG FÖRRÄN DU HAR BETALT DIN SKULD. OCH ETT NYTT BIBLIOTEKSKORT FÖR 20 KRONOR.

Jag fick ju snällt betala, vad annars skulle jag ha gjort, och gå ifrån biblioteket med böckerna 'Och alla presidentens män' samt 'Från istid till framtid: så blev de första 14 000 åren'. Inte för att jag ville läsa böckerna av eget intresse, utan för att det var en skoluppgift. Nåväl, nog om det.
När jag kom hem från biblioteket ringde taltidningen igen. De sa att de var tvungna att fundera på var fan de skulle göra av mig om jag skulle ha praktik, och skulle återkomma dagen därpå. Och det var nog det som fick bägaren att rinna över. Jag tog bilen och åkte bort till min bror, som äger en motorcrossbutik i Vänersborg, spatserade in till honom och praktiskt taget tog mig fyra veckors praktik som webbdesigner hos honom, något jag brukade jobba som på fritiden innan jag började skolan i Vara. Speed Equipment heter hemsidan och butiken, där kan ni kolla in mitt arbete. Sen tog jag bilen hem i 130 knyck och ringde Peter Sundblad, redaktionschef på P4 Väst, och han var vänlig och gav mig två veckors praktik på stationen, samt två vikariehelger, vilket kändes riktigt skönt, då jag verkligen vill in på den stationen, där jag trivs med alla medarbetare.

FREEZE-THE-PICTURE-HIGHFIVE!

Och hem igen. Praktiken var räddad, men ändå hade jag en olustig känsla i magen. Jag plöjde How I Met Your Mother och hinkade vatten, och när jag skulle gå och lägga mig bubblade magen oroväckande. Hypokondrisk som jag är och spyfobi som jag har trodde jag naturligtvis med en gång att jag, till råga på allt, hade fått vinterkräksjukan. The botten var nådd, tänkte jag, medan jag oroligt vred mig runt i sängen i väntan på att det fasansfulla skulle hända, men fram vid halvfem på morgonen lyckades jag ändå somna, utan att ha vomerat en enda gång, vilket var en rejäl lättnad. Upp igen på morgonen, lika rädd för att jag fått någon elakartad bacill, för att åka till bingohallen i Trollhättan med en av mina vänner för att försöka vinna lite pengar. Det gick ju inte så bra direkt och det blev fort en resa hem igen för att hinka lite kaffe och äta upp mammas underbart goda saffransbullar som varit nerfrysta sen i julas tillsammans med några vänner. Och då menar jag inte att mina vänner varit nedfrysta, bara bullarna. Ni förstår nog.

INBILLNINGSSJUKA, ERIK. OM DET INTE VARIT DET HADE DU HUKAT ÖVER TOALETTEN FÖR LÄNGESEN, TRO MIG!

Min mamma behöver jag förresten nämna igen. Hade inte hon funnits för att trösta mig när jag var som värst hypokondrisk hade jag nog fortfarande gått runt och oroat mig för att kräkas vilken sekund som helst, men hon är bra, min lilla mamma. Hon fixar alltid biffen, och det här inlägget är ägnat åt henne. Du är bäst.

SLUTPLÄDERING: BÄSTA FILM

2009-01-29T22:47:00.006+01:00

Jag har alltid varit en av de där som alltid håller på fel film när Oscarsgalan går av stapeln. Det måste ni ha i åtanke nu när jag går igenom hur jag tycker att priserna Bästa Film och Bästa Regi ska fördelas.

MILK
Jag har tänkt mer och mer på denna film sen jag såg den och kommit på att historien och filmen inte tilltalade mig särskilt mycket. Jag vet inte varför riktigt. Jag brukar verkligen gilla filmer om verkliga händelser och det är ju just en sån här film. Men Sean Penn är fantastisk och borde vara en av favoriterna till en Oscar för sin huvudroll, även fast jag inte sett alla filmerna i den kategorin än.

BENJAMIN BUTTONS OTROLIGA LIV
Benjamin Button kommer att vinna en Oscar för bästa film ifall de vill ge den till en episk konstorgasm som innehåller många bra ingredienser. Jag tycker personligen att den kan få vinna ett par Oscars av de tretton den är nominerad till, men i min bok är det inte tillräckligt för att vinna för bästa film. Möjligen bästa regi eftersom David Fincher har gjort ett jättejobb.

SLUMDOG MILLIONAIRE
Jag har ju under hela det här projektet kallat den här filmen för underdog, eftersom den inte har några stora skådespelare, ingen superbudget och därför att ingen hört talas om filmen förrän för någon månad sen, men det verkar inte längre som att filmen är underdog. Den har vunnit många stora priser på filmfestivaler runt om i världen och bör inte räknas bort på Oscarsgalan. Det är en fin film om kärlek och om att lyckas, och jag fäller några tårar, men mer än så blir det inte. Det finns nämligen bättre filmer nominerade i år.

FROST/NIXON
Det är nu det blir svårt. Nu är mina två favoritfilmer kvar att utvärdera och jag vet ärligt talat inte vilken jag vill ska vinna en Oscar för bästa film. Frost/Nixon är ett mästerverk vad det gäller en verklig händelse och man har verkligen lyckats att framställa Frank Langella som en mäktig man och han gör Nixon helt fantastiskt. Detta är mannen som kanske kan stjäla Sean Penns staty för bästa manliga huvudroll. Och som sagt har den, enligt mig, en stor chans till den mest ärofyllda av alla statyer också. Kanske de två mest ärofyllda.

THE READER
Och det är då denna film som enligt mig kan ställa till det för Frost/Nixon. Detta är en underbar berättelse som fångar upp mig och kastar mig mot marken. För att fånga upp mig igen. Det är en förbjuden saga som blir sanning framför mina ögon. Och skådespeleriet från Kate Winslet och Ralph Fiennes är makalöst bra. Samspelet mellan fröken Winslet och David Kross tar också ett hårt tag om mig. Det slår till och med skådespeleriet i Lust och fägring stor, som också är inne på det där med förbjuden kärlek.

Hade jag fått bestämma hade Frost/Nixon och The Reader kunnat få dela på båda priserna, men måste jag välja så ger jag statyetten för bästa regi till Frost/Nixon och priset för bästa film till The Reader. Men förra året tyckte jag att Försoning var bäst och den vann knappt några priser. Så ni kanske inte ska lita allt för starkt på mig när ni satsar hela er förmögenhet på att spela om vinnarna.

UPPDRAG: BÄSTA FILM

2009-01-28T22:21:00.005+01:00

The Reader blev sista filmen ut i mitt uppdrag att se alla de Oscarsnominerade filmerna i kategorierna Bästa Film och Bästa Regi. Så imorgon eftermiddag kommer det komma en utvärdering i hur jag tycker att priserna skall fördelas och varför.
The Reader bygger på en berättelse om hur en femtonårig pojke i sextiotalets Tyskland blir förälskad i en äldre kvinna, spelad av Kate Winslet. De inleder ett förhållande, som bara håller över sommaren. Efter det kommer twisten. Det är inte vem som helst pojken haft ett förhållande med. Mer än så vill jag inte avslöja, eftersom det förstör ploten i filmen litegrann. Men det jag kan säga är att jag rekommenderar er att se den här filmen, eftersom det är en vacker berättelse om förbjuden kärlek och om Tysklands historia.

Som vuxen spelas pojken av Ralph Fiennes, en av mina absoluta favoritskådespelare. Det är skönt att se honom som en riktig människa igen efter att han har spelat Voldemort i några av Harry Potter-filmerna igen. Det är ju faktiskt andra gången han spelar tysk också, då han medverkade i Schindler's List för cirka femton år sedan. Han gör det lika bra den här gången, även fast det knappt pratas någon tyska överhuvudtaget i filmen. Men det gör för en gångs skull inget.
Notera att de här genomgångarna av filmerna inte varit regelrätta recensioner, dessa kommer förhoppningsvis att komma upp på Bloggywood om ett tag, skrivna av mig. Tills dess får ni nöja er med en slags utvärdering av filmerna här på Kulturfascist.
Och imorgon kommer som sagt 'final verdict'. Glöm inte att kolla in den.

UPPDRAG: BÄSTA FILM

2009-01-28T21:23:00.008+01:00

Detta var väl om jag ska vara ärlig den film jag var mest tveksam till när jag läste listan över de filmer som blivit nominerade till en Oscar i kategorin Bästa Film. Dels för att jag aldrig hade hört talas om filmen, och dels för att det lät som ett ämne som inte intresserade mig det minsta. Men jag hade lovat mig själv att filmerna skulle bli sedda, och Frost/Nixon var inget undantag, så såg den gjorde jag och jag blev mäkta imponerad. Oscarsnominerade Frank Langella, som spelar Richard Nixon, har en väldigt svår roll. Han ska porträttera en av världens genom tiderna kändaste och absolut mäktigaste män. Men tack vare sin skicklighet och alla fantastiska kameravinklar man har hittat utstrålar han makten som Nixon säkert gjorde under sin tid. Och filmen håller mig fastnaglad eftersom det är en riktigt bra historia och en uppvisning i cinematografisk skicklighet.

Att Frank Langella redan är självklar vinnare i kategorin Bästa Manliga Skådespelare behöver jag inte ens nämna för de som har sett filmen. Jag tycker att han gör 2000-talets. Och filmen i sig självt skall inte räknas bort för tidigt ifrån racet heller, i alla fall inte enligt mig. Alla i filmteamet verkar nämligen ha lagt ner sin själ i att detta ska bli en bra film och allting liksom bara sitter där. Allt ifrån redan nämnda kameravinklarna och fototagningar till ljussättning är planerat in i minsta detalj som Gösta Ekman skulle ha sagt.
Nu är endast The Reader kvar, sen ska jag komma med mitt expertutlåtande vad det gäller åtminstone kategorierna Bästa Film och Bästa Regi, eftersom det är samma fem filmer som är nominerade till dessa kategorier.

UPPDRAG: BÄSTA FILM

2009-01-27T13:36:00.004+01:00

Milk. Josh Brolin och Sean Penn.

Jag hade väldigt höga förväntningar på filmen Milk innan jag såg den. Filmen handlar om Harvey Milk, gaymannen som kämpade för det fria samhället i Kalifornien, men mest för att mansjakten på homosexuella människor skulle sluta. I början av filmen är Harvey Milk ingenting, men sakta men säkert följer man honom upp mot toppen.
Filmen är förövrigt baserad på en verklig händelse, Harvey Milk har funnits på riktigt, men blev skjuten tillsammans med borgmästaren på sjuttiotalet. Så då kan ni ju gissa hur filmen slutar.

Incidenterna kring Milk är inte mycket att bygga upp en film kring. Det intresserar mig inte ett dugg, eftersom det är en såpass tunn historia som inte påverkar mig någonting. Jag förstår nämligen inte vad den vill visa - det här visste man ju innan man såg filmen, eller? Men det som inte filmen har i handling har den i sina briljanta skådespelare. Sean Penn är helt fantastiskt som den fjolliga Harvey Milk, och James Franco fantastisk som dennes följeslagare, första medhjälpare och pojkvän. James Franco som för övrigt är önskefavorit hos Bloggywood till att spela Jesse Custer i filmatiseringen av serien Preacher, men det är en helt annan historia.

All in alla så tror jag inte (hoppas jag inte) att Milk vinner en Oscar för bästa film, eftersom både Benjamin Button och Slumdog Millionaire är bättre filmer i sina helheter, men jag favorittippar Sean Penn till en Oscar för bästa manliga huvudroll, för han är fantastisk i filmen.

EN FÖRHISTORISK FILM

2009-01-25T12:42:00.003+01:00

Efter att ha sett Ett hål i mitt hjärta när den var aktuell trodde jag att Lukas Moodysson hade blivit galen av att vara en framgångsrik regissör och aldrig mer skulle göra en bra film. Men sedan dess verkar han ha gått på rehab och i fredags hade hans nya film Mammut premiär. Jag har visserligen inte sett filmen än, men bara trailern gör mig intresserad. Den ser visserligen ut att vara väldigt tragisk och allvarlig, och med andra ord inte alls lik varken Fucking Åmål eller Tillsammans, men jag hoppas ändå att den blir bra. Lukas Moodysson är en väldigt talangfull regissör och han förtjänar att slå igenom utomlands. Läs Aftonbladets stora intervju med regissören i dagens tidning eller på hemsidan.

TRAILER FÖR MAMMUT

TIPS FÖR ER MED BARNASINNET KVAR

2009-01-25T12:28:00.002+01:00

Det finns två skivor, riktade till barn, som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, och jag hoppas att det finns fler än mig out there som har barnasinnet kvar och som kan tycka att de här två skivorna är lika bra som jag tycker att de är. Därför skriver jag det här tipset till er, eftersom jag är en så godhjärtad person och gärna delar med mig av mina fynd. Eller nått.

COLOURS ARE BRIGHTER
För några år sedan gick ett par av Englands största popartister ihop och spelade in en skiva med nyskrivna barnlåtar. De gjorde det helt utan ersättning, och alla pengar från skivan skulle gå till Rädda Barnen och andra välgörenhetsorganisationer. På skivan bidrar till exempel Snow Patrol, Belle and Sebastian, The Flaming Lips och skivaktuella Franz Ferdinand. Det är en helt fantastisk skiva med vackra och roliga barnlåtar. Franz Ferdinands låt handlar tillexempel om en pojke som äter ihjäl sig på tårta. Lyssna via Spotiy.

KÅLDOLMAR & KALSIPPER
Nationalteatern har antagligen alla hört talas om, men färre personer vet nog att de även har gjort ett barnprogram anpassat för radio som de valt att kalla Kåldolmar & Kalsipper. Det är underbart roligt och intressant att lyssna på och det är faktiskt så att många väldigt kända barnlåtar kommer här ifrån. Som till exempel Ylle och Vi cyklar runt i världen. Det här barnprogrammet borde underhålla de flesta eftersom det har väldigt många roliga repliker. Själv fastnade jag bara genom att lyssna på introt. Även det här albumet finns på Spotify.

UPPDRAG: BÄSTA FILM

2009-01-24T15:22:00.006+01:00

Slumdog Millionaire först ut!

Som utlovat i inlägget om vilka som blivit nominerade till Oscarsgalan kommer här en liten utvärdering varje gång jag ser en av filmerna som blivit nominerad. Och först ut blev Slumdog Millionare, filmen om en vanlig pojke från slummen i Indien som lyckas vinna full pott, 20 000 000 rupies, i den indiska versionen av tv-frågesporten 'Vem vill bli miljonär?'. Parallellt med frågesportsprogrammet får vi som tittare reda på varför en outbildad, fattig pojke som knappt kan läsa och skriva kan svaret på frågor som inte ens läkare och advokater kan svara på. Vi följer honom också i hans förhör med polisen efter showen när han anklagas för att ha fuskat sig till vinsten.

Slumdog Millionaire är en film om att lyckas. Om att visa vad man kan. Om att alla människor är lika värda. Men kanske framför allt om den eviga kärleken. En kärlek som huvudpersonen Jamal Malik kämpar för filmen genom. Och det är vackert. Väldigt vackert.
Det här är en sådan film som mina kompisar skulle kalla för en 'typisk Oscarsfilm', eftersom den är ganska långsam och det inte händer allt för mycket i filmen. Men det är en underbar historia. Filmen är dessutom fylld av bra musik som förflyttar mig till Indien och låter mig vara med på plats i Jamals barndom.

Filmen är också fylld av riktigt bra skådespelarinsatser. Här ovan ser vi Jamal och Talika, som spelas av Dev Patel och Freida Pinto. Jag tror på dem när de berättar sin historia för mig, och den träffar mig rakt i hjärtat. För Slumdog Millionaire är en film om olycka lika mycket som lycka. Känslor blandas som en cocktail. Och man vet aldrig hur varje scen ska smaka. Dessutom får jag debatten om polisbrutalitet och fusk inom spelprogram på huvudet, då filmen tar upp båda delarna och avhandlar dem med finessen som krävs.
Jag tror att Slumdog Millionaire kommer skrälla på galan i år och plocka hem ett antal olika priser, för The Slumdog is an Underdog. En film som inte många känt till att den varit i görningen, men som har farit fram på filmfestivaler i världen och sopat mattan av konkurrenterna.

Nåväl, jag har tre filmer kvar att se innan jag kan avgöra vilken jag tycker är en värdig vinnare till det tyngsta filmpriset there is. Nästa film att se blir Milk där Sean Penn, machokarlarnas machokarl, svidar om till homosexuell.

ÄNTLIGEN

2009-01-24T03:27:00.002+01:00

Jag har varit rosenrasande en längre tid eftersom det lätthanterliga verktyget för att hålla reda på vilka filmer på IMDb:s lista över högst rankade man har sett, twofifty, försvunnit i tomma intet. Listan i sig självt är nämligen jävligt svår att få en överblick på. Men nu när min gode bloggarvän Nihilisten letade efter en ersättare stötte han på en tjänst som till och med fungerar bättre än vad twofifty någonsin gjorde.

Kolla in http://250films.net och undersök hur många av filmerna ni har sett. Tragiskt nog har många av filmerna jag sett halkat bort från listan och jag har därför bara sett cirka 100 av dem. Det betyder att jag har väldigt mycket att göra i framtiden.

Blondinbella åkte ur Let's Dance.
Gött.

ANDREW LLOYD WEBBER

2009-01-23T11:59:00.003+01:00

Jag har alltid haft en svaghet för musikaler. De träffar mig i hjärnan och i hjärtat, och har alltid legat mig nära, oavsett om det varit Singin' in the Rain från femtiotalet, eller den ganska så nyinspelade, och totalsågade, versionen av Phantom of the Opera, regisserad av Joel Schumacher. Och allra mest tycker jag, precis som många andra musikalälskare, om Andrew Lloyd Webbers mästerverk. Han skrev sin första musikal när han var sjutton år gammal (Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat) och sedan bara öst ut pjäser såsom Cats, Starlight Express, ovannämnda Phantom of the Opera, och Jesus Christ Superstar.
Den sistnämnda är nog min favoritmusikal of all times, antagligen eftersom det var den första jag såg live när min mamma tog med mig till Göteborgsoperan för första gången i mitt liv.

Och hade jag fått välja hade jag gärna sett den igen, den här gången på West End där Steve Balsamo, en singer/songwriter med ursprung från Italien fick spela huvudrollen Jesus. Hans röst och agerande är helt fenomenalt i de klippen som finns med honom på Youtube. Hoppas att han kommer till Sverige med uppsättningen. Då jädrar blir det åka av.

STEVE BALSAMO - GETHSEMANE

TWOFIFTY #12 - STAR WARS

2009-01-22T22:22:00.006+01:00

#12: Star Wars IV - A New Hope
Regi: George Lucas
Skådespelare: Mark Hamill, Harrison Ford m.fl
År: 1977
IMDb: 8,8/10
Köp: Discshop .

Handling: Jedi-riddarna har utrotats och Imperiet styr galaxen med järnhand. En liten grupp rebeller har vågat slå tillbaka genom att stjäla de hemliga planerna för Imperiets mäktigaste vapen, Dödsstjärnan. Kejsarens trogne tjänare, Darth Vader, får i uppdrag att återfinna planerna och söka upp Rebellbasen. Den tillfångatagna prinsessan Leia lyckas sända en nödsignal som mottas av en enkel bondpojke, Luke Skywalker. Han tar ödet i sina händer och antar utmaningen att rädda prinsessan och hjälpa Rebellerna i deras kamp för att krossa imperiet.

Omdöme: De som har läst min recension av Star Wars V borde vid det här laget veta vad jag tycker om dessa filmer. Av någon anledning måste jag ha blivit annorlunda uppfostrad av min mamma och pappa för jag har aldrig klarat av Star Wars-filmerna. Det har bara inte gått. Jag såg dem när jag var liten och tyckte inte om dem då, och efter det har ett otal av mina vänner genom åren försökt få mig att titta på filmerna ytterligare en gång, men jag har bara lyckats börja innan jag har känt ett lätt yrsel och illamående och varit tvungen att sluta titta. Men som jag även skrev i recensionen av Star Wars V så har jag verkligen tvingat mig att titta på filmerna innan jag skrivit recensionerna den här gången för att se om helhetsintrycket möjligtvis kan ha ändrat mina åsikter. Men tyvärr inte kan jag bara säga, vilket är tråkigt. Jag HADE gärna tyckt att Star Wars var bra eftersom de flesta av mina vänner tycker det och det hade varit så mycket lättare att hängivet prata om film med dem då eftersom de ofta snöar in på Star Wars efter ett tag. Men det går bara inte.

Den första filmen som gjordes, som utav någon outgrundlig anledning har blivit fjärde filmen i serien, börjar dock ganska bra och jag hoppas nästan att jag har haft fel i alla dessa år och att jag verkligen ska tycka om filmen den här gången. Och det tar nästan en halvtimme innan den förhoppningen blir kastad mot marken, stampad på och slutligen kremerad. För när Luke Skywalker slutligen har träffat Obi-Wan och de ska hitta en styrman och en kapten som kan hjälpa dem så far de till en krog, och när de passerar dörrarna till den krogen blir filmen så jävla löjlig att jag bara brister ut i gapflabb och dör litegrann inombords. På den krogen finns nämligen det mesta (aliens som spelar saxofon tillexempel) och jag undrar hela tiden vad det George Lucas rökte när han kom på alla karaktärer i filmen. Men å andra sidan så är det faktiskt på krogen som det enda positiva i filmen visar sig, nämligen Chewbacca, det håriga monstret som spelas av Peter Mayhew. Han är en av de få charmiga karaktärer som finns i hela filmtrilogin (som sen blev sex filmer).

Skådespelarna i filmen failar också totalt och jag sitter bara med ett fånigt uttryck i ansiktet hela filmen. Specialeffekterna är fantastiskt dåliga och jag har sett bättre i vissa av Alfred Hitchcocks filmer från femtiotalet, så kom inte med den där skiten om att det ska vara bra för att vara på sjuttiotalet. Det enda som är välskrivet är soundtracket, skrivet utav John Williams, men jag kan inte ens åtnjuta det eftersom det är så starkt förknippat med med de här förbannade skitfilmerna.
Men på grund av den första halvtimmen i filmen, och Peter Mayhew som Chewbacca kan jag inte såga filmen vid fotknölarna, men det blir ett väldigt lågt betyg. Det är den värd.

Mitt betyg: 5,1/10
Plats på IMDb: #12
Värd sin placering: Hahaha. Haha. Ha.

OSCARSNOMINERINGARNA

2009-01-22T14:37:00.012+01:00

Så var det äntligen dags för årets största händelse. I alla fall för mig som filmälskare och cineast. Klockan 14:30, svensk tid, idag släpptes nämligen Oscarsnomineringarna inför galan som går av stapeln den 22 februari, alltså om ganska exakt en månad. Varje år brukar jag ha för vana att försöka se så många nominerade filmer som möjligt, och om jag inte hinner alla så åtminstone de som är nominerade till Bästa film och Bästa regi. Låt oss hoppas att jag hinner det i år också, med tanke på min praktik och lite annat som ligger i vägen för full koncentration på galan.

BÄSTA FILM
The Curious Case of Benjamin Button är den enda filmen i kategorin som jag faktiskt har sett, men jag ser fram emot att se Milk och Slumdog Millionare som jag har haft koll på en längre tid. Dessutom är det spännande med två filmer som jag har haft väldigt lite koll på, och som jag bara har hört namnet på två-tre gånger bli nominerade. Det handlar om Frost/Nixon och The Reader som är de sista två nominerade i kategorin. Jag återkommer med recensioner på dessa, men just nu hejar jag på TCCOBB, som ju är den enda jag har sett.

BÄSTA MANLIGA SKÅDESPELARE
Det är när listan publiceras som det märks hur dålig jag har varit på att se nya filmer i år. Antagligen beror det på att Vänersborgs biograf inte tar in allt för mycket filmer. I denna kategori har jag återigen bara sett Brad Pitt som Benjamin Button i filmen med (nästan) samma namn. De övriga nominerade är Richard Jenkins i filmen The Visitor, som jag inte ens hört talas om, och Sean Penn för sin roll i Milk. För sin prestation i Frost/Nixon är Frank Langella nominerad och slutligen är Mickey Rourke nominerad för sin roll i The Wrestler.

BÄSTA KVINNLIGA SKÅDESPELARE
Första kategorin hittills som jag inte sett en enda film i! Men det ska jag försöka ändra på innan galan går av stapeln. I denna kategori är följande nominerade: Angelina Jolie för sin roll i filmen The Changeling. Anne Hathaway i Rachel Getting Married gör tydligen en riktigt bra prestation, liksom Melissa Leo i Frozen River verkar göra. Kate Winslet har chans på ytterligare en Oscar för sin roll i The Reader, och sist men inte minst är Meryl Streep nominerad, men inte för Mamma Mia, utan för sin roll i filmen Doubt som jag har hållt ögonen på en längre tid.

BÄSTA MANLIGA BIROLL
Det är ju knappast förvånande att se att Heath Ledger är nominerad i denna kategori för sin roll som The Joker i Batman: The Dark Knight. Jag tror till och med att jag förutspådde det i min recension av filmen som finns på den här bloggen. Men de övriga nominerade visste jag ingenting om, och det finns till och med en riktig högoddsare bland de nominerade i Robert Downey Jr. från Tropic Thunder. De tre övriga nominerade är Josh Brolin från Milk, Philip Seymour Hoffman i Doubt som jag nämnde här ovan, och Michael Shannon från Revolutionary Road.

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL
Återigen bara en film som jag sett, Benjamin Button, varifrån Taraji P. Henson är nominerad. Två nominerade från filmen Doubt i den här kategorin, nämligen Viola Davis och Amy Adams. Något förvånad blev jag dock för Penélope Cruz som är nominerad för sin roll i Vicky Christina Barcelona, det kändes inte som en film för Oscarsgalan, även fast det är Woody Allen som ligger bakom. Slutligen är Marisa Tomei nominerad för sin roll i The Wrestler.

BÄSTA REGI
Det är märkligt. Det är exakt samma nominerade filmer i denna kategori som i kategorin Bästa Film. Tydligen tycker juryn att de som har lyckats att göra filmerna till vad de är är regissörerna. Så är det säkert. De som ligger bakom filmerna är dessa gentlemän (för det är bara gentlemän): David Fincher ligger bakom The Curious Case of Benjamin Button och får en nominering för den. I registolen bakom Milk sitter Gus Van Sant, som tävlar mot Ron Howard som ligger bakom Frost/Nixon. De sista två nominerade herrarna i denna kategori är Stephen Daldry för regin av The Reader och Danny Boyle för jobbet med Slumdog Millionare.

Det får nog räcka med uppräkningar. Jag tror att jag har täckt alla de största kategorierna, utom möjligtvis de som är nominerade för manus och foto, samt de nominerade till Bästa Animerade Film. Däremot kan jag berätta att den svenska filmen Maria Larssons Eviga Ögonblick av Jan Troell inte blev nominerad till Bästa Utländska Film, fast den höll sig kvar väldigt länge. Jag kommer återkomma till ämnet Oscarsgalan när jag sett fler av filmerna och kan avgöra vilka jag tycker ska vinna.
Vi avslutar med trailers för alla filmer nominerade till det prestigefyllda priset Bästa Film.

Milk

Frost/Nixon

The Reader

Slumdog Millionare

The Curious Case of Benjamin Button

Hela lista över de nominerade går att hitta här.

TWOFIFTY #11 - CASABLANCA

2009-01-21T23:04:00.013+01:00

#11: Casablanca
Regi: Michael Curtis
Skådespelare: Humphrey Bogart, Ingrid Bergman m.fl
År: 1942
IMDb: 8,8/10
Köp: Ginza

Handling: Casablanca är en stad som är lätt att resa till men svår att lämna. Särskilt om man står med på nazisternas lista över efterlysta. Motsåndsledaren Victor Laszlo anländer till Casablanca med sin fru Ilsa. Det visar sig snart att hans enda hopp att komma därifrån med livet i behåll är den cyniska och bittra amerikanen Rick Blaine, vars hjärta Ilsa en gång krossat.

Omdöme: Jag tror inte att det finns någon som inte har hört talas om filmen Casablanca. Den har blivit så helgonförklarad och upphöjd till skyarna att alla någon gång har stött på namnet när de läst om film i någon av alla medier som förgyller vårt avlånga land. En stor filmkedja har till och med fått namnet efter skådespelaren som spelar Rick Blaine, nämligen Humphrey Bogart, och de flesta svenskar vet att Ingrid Bergman kom från Sverige, flyttade till USA och var med i många stora produktioner, varav en var Casablanca.
Men ändå är världens mest använda filmcitat helt felreciterad i 95% av fallen. Citatet 'Play it, Sam' som man hör i filmen har på något sätt blivit förväxlat med citatet 'Play it again, Sam' som alltså inte kommer från Casablanca, utan från bröderna Marx A Night in Casablanca. Förlåt mig, det var cineasten i mig som bröt fram.

Men tyvärr förstår jag inte att Casablanca blev så hyllad som den faktiskt blev, eftersom jag tycker att det trots allt är en ganska medioker film i jämförelse med andra filmer på IMDb:s lista över de tvåhundrafemtio högst rankade i världen. Visst är skådespelarna riktigt duktiga, i synnerhet Humphrey Bogart, men även biskådespelaren Paul Henreid.
Tyvärr gör Ingrid Bergmans fatala engelskasvårigheter att hon inte blir jättetrovärdig. Visserligen ska hon spela en tjej från Oslo, men någonstans får gränsen gå, det låter inte trovärdigt om man måste lära sig replikerna ord för ord och stakar fram dem.

Casablanca är också en ganska långsam film. Den har sina höjdpunkter när allt rullar på men ofta blir det bara transportsträcka mellan Bogarts fenomenala one-liners. Men fotot är strålande och musiken lika så vilket bygger upp filmen lite. Den är säkerligen väldigt välgjord för att komma från 1942 och att ta upp ämnet naziförföljelser i en film som hade premiär när Andra Världskriget rasade som värst runt om i världen kräver balls.
Men på det stora hela är det en film som inte imponerar mig så särdeles mycket, vilket är väldigt synd. Kanske hade jag helt enkelt för stora förhoppningar på den innan jag tittade på den.

Mitt betyg: 7,2/10
Plats på IMDb: #11
Värd sin placering: Nej, tyvärr inte.

TRAILER FÖR CASABLANCA

RAZZIE AWARDS

2009-01-21T21:42:00.004+01:00

Nu har nomineringarna till Razzie Awards kommit.
För er som inte alls har någon aning om vad Razzie Awards är för någonting så är det motsvarigheten till Academy Awards (Oscars) fast för de sämsta prestationerna under året. Bland de nominerade i år kan jag dock tycka att det är några som sticker ut. Al Pacino är tillexempel nominerad till Sämsta manliga skådespelare för sina roller i 88 Minutes och Righteous Kill, i vilka jag tyckte att han gjorde riktigt bra ifrån sig. Men smaken är ju tydligen som baken.

För övrigt är Paris Hilton nominerad i år igen, den här gången för komedin The Hottie and the Nottie, som jag ändå tyckte var ganska så bra för att komma från henne, mest eftersom den hade en tanke bakom sig i att alla är vackra på insidan och sådant där dravel. Visserligen var det så att Paris Hilton inte alls var rolig i filmen och fortfarande spelar på sin 'skönhet', så hon är nog trots allt värd sin nominering.
Mark Wahlberg är förövrigt också nominerad till Sämsta manliga skådespelare för sin roll i filmen The Happening, som också är nominerad till Sämsta film. Så några floppar finns det på listan över nominerade till Razzie Awards. Men tyvärr långt ifrån någon lika rolig nominering som när Bush vann en Razzie för Sämsta manliga skådespelare för sin medverkan i Michael Moores dokumentärfilm Fahrenheit 9/11.

88 MINUTES

Se hela listan över nominerade här.

I LOVE YOU, MAN

2009-01-21T16:16:00.004+01:00

Är det någon mer än jag som känner på sig att det kommer bli ett fantastiskt filmår 2009? Antagligen mycket bättre än 2008?
Det har än så länge bara gått 21 dagar på året och redan har en av de snyggaste filmerna jag sett haft premiär. Jag tänker på på Benjamin Buttons Otroliga Liv som gick upp på bio i fredags. Och det kommer komma otroligt många fler riktigt bra filmer i år, något jag hade tänkt att förbereda här på bloggen genom att posta trailers till filmerna.

Först ut är en ny film med några av mina favorithumorskådespelare, skådespelare som jag upptäckt genom den nya vågen av komedier såsom Superbad, Knocked Up och 40 Year Old Virgin. Bakom filmen står mannen som skrivit Zoolander, som faktiskt är den enda film med Ben Stiller som jag gillar, vilket verkar vara ett bra tecken. Så låt oss hoppas att denna film också blir lika rolig och framför allt visar lika mycket humor som trailern gör.

I LOVE YOU, MAN

NU FÅR DET VARA SLUTTRAMSAT

2009-01-21T10:06:00.003+01:00

Små bokstäver i början av varje mening. En meningslös design som inte var snygg någonstans och som bara retade ögat. En kulturfascist som inte hittat sitt rätta medium, eller rättare sagt design.
Det är inte som alla säger, det var inte bättre förr. Det kanske inte är bättre nu heller, men det kommer garanterat att bli bättre sen. Om ett litet tag. There's a new wave ahead. And it will be awsome.
När jag har kommit in i min nya design, när jag har fixat färdigt de små ändringarna som fortfarande behöver göras - då kommer jag helt plötsligt ha en ganska så stilren och bra kulturblogg, åtminstone om jag själv sköter mig och skriver om relevanta saker.

Men inget gott som inte för något ont med sig, eller var det tvärtom, eftersom min gamla design med små bokstäver och rätt stora bilder inte fungerar längre. Jag har därför fått gå in och rensa bort alla utom 22 gamla inlägg, för att helt enkelt mäkta med att ändra de kvarvarande inläggen till stora bokstäver och snyggare uppdelningar. Är det något gammalt inlägg ni nu saknar får ni därför slänga iväg en kommentar till mig så ska jag se vad jag kan göra. Jag har trots allt lite koll på vad jag skrivit.
Jag har dock lämnat kvar de allra senaste inläggen för de som inte har hunnit läsa dem. Nu är jag på rätt köl så från och med nu kommer inget inlägg att tas bort. Däremot kommer säkert designen i vissa inlägg förändras, hoppas ni inte känner er främmande för den tanken.

Allt gott mina kära läsare!

URSÄKTA RÖRAN

2009-01-20T21:54:00.003+01:00

Jag ber om ursäkt för röran på sidan för tillfället. Jag håller på att bygga om sidan lite och jobbar på att få det så snyggt som jag vill ha det, men än så länge går det inte strålande så att säga.

EDIT: Nu så. Nu börjar det likna något!

BANDSLÄPP - HULTSFRED

2009-01-20T10:31:00.004+01:00

Ja! JA! JAAA!

The Killers är bokade till Hultsfredsfestivalen och jag är så jävla lycklig så jag skulle kunna bada i Jolt-cola utan att det skulle göra mig ett dugg. Tack så mycket Hultsfred för att ni har förgyllt en helt vanlig Kulturfascists vardag genom att boka ett av de bästa banden just nu till festivalen!
Snacka om att jag fick en chock när jag klickade mig in på sidan för att kolla bandsläppet som ni annonserat idag. Det var fantastiskt!

YOUTUBE - OM JAG VORE HOMO

2009-01-19T20:37:00.002+01:00

Notera att det inte är mannen i bloggen som har skrivit låten.

FAVORIT SEDAN BARNSBEN

2009-01-18T16:17:00.008+01:00

RECENSION - BENJAMIN BUTTON

2009-01-17T16:58:00.008+01:00

Brad Pitt. Som gammal i filmen The Curious Case of Benjamin Button.

Jag har egentligen aldrig varit ett stort fan av Brad Pitt och filmerna han har medverkat i. Jag har tyckt att han varit en dussinskådespelare bland många andra och att filmerna inte innehållit något som kan symbolisera filmhistoria för fem öre. Men efter att ha sett trailern till Benjamin Button hoppades jag på förändring. För det här är ingen dussinfilm, verkligen inte. Det är en alldeles unik och vacker historia som kan charma vem som helst.

Filmen handlar om Benjamin Button som föds under ovanliga omständigheter, och därför föds som en ung man i en gammal mans kropp. Hans liv går därför baklänges och man får följa honom när han lär sig att resa sig ur sin rullstol, när han upptäcker vem han är och hur han föryngras. Det är en film som värmer mitt hjärta och som jag gärna, trots att den är nära tre timmar lång, skulle kunna se idag igen. Jag kommer definitivt hålla koll på Brad Pitt i fortsättningen, och så även regissören David Fincher som verkar vara duktig på att trolla med alla ingredienser i filmens tillverkning. De båda förtjänar en oscarsnominering.

EN VACKER KVINNA

2009-01-15T12:52:00.004+01:00

Marilyn Monroe is the most beautiful girl.
Enough said - just look at the pictures.

TWOFIFTY #10

2009-01-14T20:32:00.012+01:00

#10: 12 Angry Men
Regi: Sidney Lumet
Skådespelare: Henry Fonda m.fl
År: 1957
IMDb: 8,8/10
Köp: Discshop.

Handling: Elva jurymedlemmar är övertygade om att den anklagade är skyldig till mord. Den tolfte medlemmen är övertygad om hans oskuld. Hur kan denne ensamme man få dom andra att inse samma sak? Det verkar vara ett fall med övertygande bevisning mot en tonåring anklagad för mordet på sin far.

Omdöme: 12 Angry Men är just en sån film som gjorde att jag tvekade med att börja recensera alla filmer på IMDb:s lista. Det är nämligen en film som jag, innan jag såg den, trodde skulle vara fruktansvärt tråkigt. Jag trodde att det skulle vara en film jag skulle få tvinga mig genom med hjälp av red bull, chokladkakor och amfetamin. Jag trodde det skulle vara roligare att se två getter utföra den rostiga trombonen på varandra. Kort sagt - jag trodde det skulle vara en fruktansvärd pina att se den.
Men som vanligt så upptäcker jag att man fan inte ska ha förutfattade meningar om filmer, eftersom man antingen har fel, förskräckligt fel eller är dum i huvudet. För 12 Angry Men visar sig vara en av de bästa filmerna jag har sett. Det är en film som håller mig fängslad vid skärmen som getingar till AXE-deodorant.

12 Angry Men är fylld av riktigt duktiga karaktärsskådespelare som gör att en film som bara bygger på dialog mellan tolv olika personligheter blossar upp och blir till riktig underhållning. I spetsen av dessa tolv män står Henry Fonda. Han spelar mannen som är fast övertygad om att den åtalade pojken är oskyldig och som brinner för att övertala de andra elva personerna om detta. Han drar filmen framåt och även fast det ser mörkt ut för honom i vissa lägen så lyckas han på något sätt hitta en ny infallsvinkel i fallet.
En annan man som sticker ut är Lee J. Cobb som spelar jurymedlem tre, den medlemmen som är mest övertygad om att den åtalade mannen bör stekas i elektriska stolen. Det är nästan som om allting händer på riktigt och efter ett tag tror jag nästan att det är en dokumenterad verklig händelse jag tittar på.

Jag blir aldrig uttråkad när jag tittar på denna film, och jag önskar bara att min övertalningsförmåga var lite bättre, eftersom det är oerhört svårt att övertyga mina vänner och min familj om att det faktiskt är en riktigt bra film de gånger jag har försökt. Men det är väl antagligen mest synd om dem, eftersom de missar en av de allra bästa filmerna i världshistorien.

Mitt betyg: 9,4/10
Plats på IMDb: #10
Värd sin placering: TOP5 minst!

EN NY, GAMMAL IDOL

2009-01-08T13:37:00.012+01:00

Jag har alltid älskat Kalle Anka, det är nog den ultimata serien. Den går fort att läsa och är fylld med strålande humor som man kan uppskatta oavsett om man är gammal eller ung. Kalle Ankas olyckor som drabbar honom frälser till och med den som har enorm skadehumor.
Och det finns en Kalle Anka-tecknare som är duktigare än alla andra på att få fram humorn på ett alldeles speciellt sätt och som har ett ordentligt öga för detaljer, vad det gäller små små saker som är helt klockrena. Bilderna blir kompletta och det är ingenting som saknas.
Denna man heter Gioachino 'Keno' Don Hugo Rosa, eller bara Don Rosa som han är mest känd för. Här kommer ett litet prov på hans talang, nämligen den allra första serien han skrev och ritade, The Son of The Sun, eller Solens Son som den heter på svenska.
Klicka på seriesidorna för att få upp en större bild av dem. Då blir de också lättare att läsa, och glöm för all del inte att leta efter de fantastiska detaljerna.

ÅRET I FOTON

2009-01-05T19:17:00.011+01:00

På den här hemsidan kan man hitta bilder från året som är så läskligt jävla snygga så att jag inte kunde låta bli att posta ett par här. Varför kan inte jag få vara lika duktig på att fotografera som personerna som tagit dessa foton. Man blir ju fan gråtmild för mindre. Det är galet.
Varning för att vissa av bilderna är jävligt råa. Om ni vill se bilderna större går det att klicka på dem.

TWOFIFTY #09

2008-12-31T01:55:00.008+01:00

#9: Star Wars: Episode V
Regi: Irvin Kershner
Skådespelare: Mark Hamill m.fl
År: 1980
IMDb: 8,8/10
Köp: CDON.

Handling: I uppföljaren till Stjärnornas krig fortsätter kampen för att rädda galaxen från det ondskefulla Rymdimperiet. Luke Skywalker, Han Solo, Prinsessan Leia och Chewbacca står öga mot öga med Rymdimperiets styrkor på isplaneten Hoth. När Han Solo och Leia lyckas fly, beger sig Luke till planeten Dagobah på jakt efter jedi-mästaren Yoda. Endast med Yodas hjälp kan Luke överleva utmaningen från Darth Vader och möta Den Mörka Kraften.

Omdöme: Så har jag då äntligen kommit fram till det magnifika ögonblick när jag ska få recensera en av de absolut värsta filmerna jag har sett. För Star Wars-serien tilltalar inte mig på något vis, och har aldrig gjort det heller. Jag vet inte om det beror på att jag fick leka med fel leksaker när jag var liten eller om jag innerst inne har en liten CP-skadad gen som ligger och värker, eftersom i stort sett alla andra jag har pratat med verkligen älskar filmerna och talar så varmt om dem att man skulle kunna tro att det inte är någon idé att fortsätta göra film, utan rulla den här sketna trilogin på biograferna hela tiden istället. Det där kan för övrigt ha varit den allra längsta meningen jag någonsin skrivit, även fast jag är känd för att formulera alldeles för långa meningar.

Som jag skrev tidigare så finns det ingenting som tilltalar mig med Star Wars, men ändå beslöt jag mig för att se filmerna ytterligare en gång, bara på grund av två anledningar. Dels ville jag se ifall jag bara var ett mycket konstigt barn som liten, och nu skulle tycka om filmerna, och dels ville jag göra recensionerna av filmerna så up-to-date som möjligt genom att ha filmerna klart och tydligt i tankarna när jag recenserade dem. Och filmerna levde upp till mina negativa förväntningar. Hittills har jag hunnit se om fyran och femman och det är någonting av det absolut sämsta jag har sett i filmväg, och tro mig, jag har sett mycket skit. Det må vara så att science-fiction inte ligger mig speciellt varmt om hjärtat, men är en film bra brukar det inte hindra mig från att tycka om den.

Men i Star Wars: Episode V - The Empire Strikes Back (kort och koncist namn, Lucas) hittar jag inte mycket positivt att hänga upp mina recensioner på. Dekoren är ful och tråkig, skådespelarna är uppstyltade och specialeffekterna är riktigt usla, till och med för att vara åttiotal. De enda små ljuspunkterna i filmen är när Yoda och Chewbacca får vara med, eftersom de är genialiska filmkaraktärer, och det är väl också dessa två som räddar filmen från ett totalt haveri, men i övrigt kan jag tyvärr inte stämma in i hyllningskörerna. snarare står jag i motståndarklacken, en liten bit bort och hoppas på utvisning för hela filmteamet.

Mitt betyg: 5,2/10
Plats på IMDb: #9
Värd sin placering: Jag gråter blod!

TWOFIFTY #08

2008-12-29T15:03:00.011+01:00

#8: Gökboet
Regi: Milos Forman
Skådespelare: Jack Nicholson m.fl
År: 1975
IMDb: 8,8/10
Köp: Ginza.

Handling: Jack Nicholson spelar Randle P. McMurphy, en brottsling som föredrar ett mentalsjukhus istället för fängelse och därför spelar psykiskt sjuk. Hans obstruktivitet och svårighet att lyda order smittar snabbt av sig på de andra patienterna. Han tänker inte tolerera att människor nerdrogade ska smyga omkring i sina morgonrockar när det pågår ett basebollsslutspel utanför murarna!

Omdöme: När jag köpte mitt exemplar av Gökboet var det utav ren chansning. Jag hade aldrig sett något annat av Milos Formans verk, jag hade nog inte hört talas om honom om jag ska vara ärlig. Och Jack Nicholson var jag aldrig speciellt imponerad av. Jag hade sett honom som Jokern i Batman, men inte mycket mer än så. Men jag visste ju att Gökboet redan då var rankad som en av de bästa filmerna i historien, och att den hade blivit nominerad till nio Oscars, varav den vunnit fem. Ja, det var till och med så att Gökboet var första filmen på fyrtioett år som vann de fem största oscarstatyetterna, nämligen bästa skådespelare, bästa skådespelerska, bästa film, bästa regi och bästa adaption. Så jag förstod ju att Gökboet var något alldeles extra, även fast jag inte hört talas om Forman och inte hade stora förväntningar på Nicholson.

Så ett tag senare när jag då inte hade mycket att göra bestämde jag och en polare oss för att se Gökboet för första gången, köpte på oss lite tilltugg och dricka och tryckte på play. Och rörde inte tilltugget på de två timmar och tretton minuterna filmen rullade. Gökboet är en väldigt gripande film som rör upp många känslor i mig och som till och med på vissa ställen får mig att fälla några krokodiltårar. Historien är verklighetstrogen och det skulle inte förvåna mig om det som händer i filmen faktiskt har hänt ett antal gånger på olika mentalsjukhus runt om i världen, vilket är förskräckligt.

Nog gör Jack Nicholson en riktigt bra tolkning av en man som i början inte alls passar in på mentalsjukhuset men som mer och mer så länge filmen pågår blir mer nedbruten för varje minut som går, men de bästa rollprestationerna står ändå två birollsskådespelare för, nämligen Brad Dourif, som spelar den stammande och nervöse Billy Bibbit, samt Will Sampson som spelar den storvuxne indianen, Chief Bromden, som för att lura folket på mentalsjukhuset låtsas att han är dövstum. Gökboet är en riktigt bra och gripande film som också blir riktigt rolig på grund av alla karaktärsskådespelare som finns med i filmen. Danny de Vito spelar en liten dvärg som bara sitter och är glad hela tiden, och Sydney Lassick spelar en liten nervös man som sitter på sjukhuset av egen vilja. Tillsammans gör alla skådespelare att filmen blir riktigt lyckad, även fast musiken inte riktigt når ända fram och fotot ibland har små brister.

Mitt betyg: 8,5/10
Plats på IMDb: #8
Värd sin placering: Nja... plats 10-20 kanske?

TWOFIFTY #07

2008-12-28T15:03:00.009+01:00

#7: Schindler's List
Regi: Steven Spielberg
Skådespelare: Liam Neeson m.fl
År: 1993
IMDb: 8,8/10
Köp: Discshop.

Handling: Vi får ta del av den oförglömliga, sanna historien om den gåtfulle Oskar Schindler, medlem av nazistpartiet. Han var en riktig kvinnokarl och en affärsman som aldrig drog sig för att muta sig till den framgång han eftersträvade. Men han tog mitt under andra världskriget plötsligt ställning och använde hela sin förmögenhet för att friköpa sina judiska arbetare.

Omdöme: Jag har alltid varit väldigt intresserad av allt som har med andra världskriget att göra. Jag vet inte varför, men det ligger någon slags underbyggd fascination för det råa slakteriet och hur fan man lät det hände, och om det överhuvudtaget fanns någon som försökte motverka grymheten som pågick. I filmen Schindler's List får vi följa en sådan man. En man som man aldrig hade hört talas om ifall inte Steven Spielberg hade gjort en film om honom. Och så blev filmen också ett stilistiskt mästerverk där Spielberg verkligen visar prov på hans talang i registolen, något som han kanske inte har fått utlopp för i de lite mer snabba actionfilmerna han ligger bakom. Hela Schindler's List är i svartvitt, utom vissa små detaljer, vilket gör filmen helt fantastiskt välproducerad och vacker att titta på.

Visserligen är jag ofta emot filmer som handlar om andra världskriget där alla tyskar pratar engelska, men det är inget jag stör mig på häpnadsväckande mycket i Schindler's List, eftersom den har en riktigt bra historia att berätta. Hade tyskan använts här hade det nog snarare gjort filmen till lite för pretentiös just för att den behandlar ett ämne som kräver uppmärksamhet både från ögat och örat.

Jag tycker att Schindler's List är en näst intill perfekt film i mina ögon, men det finns någonting jag saknar. Det kan vara att de små färgdetaljerna borde vara flera, eftersom de är lätta att missa. I efterhand när jag pratar med vissa vänner som inte är lika insatta cineaster som mig och nämner den lilla flickans röda klänning tittar de bara konstigt på mig som om jag har sett i syne eller något sådant. Men det kan å andra sidan vara bra också, eftersom man får en belöning för att titta noggrant.
Som ni hör så velar jag lite fram och tillbaka när jag funderar på hur strålande Schindler's List egentligen är. Och det är svårt att sätta betyg på filmen, men jag tror att jag kan ha bestämt mig. möjligtvis behöver jag se filmen en liten gång till för att vara säker på att jag satt rätt betyg, vi får väl se.

Mitt betyg: 9,4/10
Plats på IMDb: #7
Värd sin placering: Högre!?

TWOFIFTY #06

2008-12-25T00:15:00.007+01:00

#6: Pulp Fiction
Regi: Quentin Tarantino
Skådespelare: John Travolta m.fl
År: 1994
IMDb: 8,9/10

Handling: Pulp Fiction är en halsbrytande, brutal och ändå komisk film som väver samman en rad färgstarka figurers öden och äventyr. Där finns rånare, hitmans, droger, boxare och allt möjligt annat. Men allt vävs samman till en historia i sig.

Omdöme: Åh, Quentin Tarantino har nog alltid haft ett lite speciellt område avgränsat till bara honom i mitt hjärta. Jag var nog tio år gammal när jag såg Pulp Fiction första gången och sedan dess har jag alltid älskat filmen. Den har ett alldeles unikt berättarsätt, eftersom filmen är uppdelad i kapitel och hoppar fram och tillbaka i tiden som en jojo på ett snöre, men det passar mig som handen i handsken, då jag alltid har gillat filmer som är lite extra svåra att hänga med i. Det känns som man tränar hjärnan lite extra då. Och att filmen skulle ligga med på listan över de tvåhundrafemtio bästa filmerna i världen är välförtjänt, det är en riktigt trevlig film som jag länge till och med rankade som min absoluta favoritfilm.

Tarantino har nog alltid träffat rätt när han har gjort en regijobb, kanske med undantag för Jackie Brown, som inte riktigt passade mig i smaken, och möjligtvis också Kill Bill 2, som inte riktigt gav mig vad jag behövde, antagligen för att de snygga fighting-scenerna är så orättvist uppdelade mellan de båda filmerna i serien. Men det bekymret behöver man inte ha när man tittar på Pulp Fiction. Det är nämligen en film som har det mesta. Härliga oneliners, grymma karaktärer, antagligen världens bästa soundtrack och filmvärldens snyggaste plånbok. Bad Motherfucker!

John Travolta, Bruce Willis och Samuel L. Jackson är dessutom en oförglömlig skådespelartrio som gör sina roller med bravur. När jag tänker efter kan nog detta vara en av de få filmer där jag faktiskt har vråldiggat Bruce Willis, som jag egentligen har ganska svårt för. Men med en Tarantino som ger direktioner kan ingenting gå fel. Men som jag skrev var det ett tag sen Pulp Fiction var min favoritfilm. Sedan dess har jag hunnit med att se några filmer som har varit bättre, men självklart passar den, med alla mina hyllningsord om den, på TOP10. Det är sjujävla bra film som knyter ihop allt till en liten tygpåse och kör upp i analen på alla tittare. Och då blir man aldrig av med den.

Mitt betyg: 9,3/10
Plats på IMDb: #6
Värd sin placering: Hell yeah!

TÄVLING!

2008-12-23T15:42:00.007+01:00

Så här i juletider känner jag mig lite extra givmild här på Kulturfascist och tänkte försöka ta och anordna min allra första tävling! Det ni kan vinna är en av förra årets mest hypade skräckisar, nämligen Stephen King's The Mist. För att vinna ska ni göra såsom följer:

Skriv ett blogginlägg där du berättar om tävlingen.
Länka till tävlingsinlägget.
Kommentera detta inlägg och länka till er blogg.

Svara också på frågan:
1. Frank Darabont har också regisserat två andra Stephen King-filmer. Vilka?

Tävlingen slutar den 23 januari.

TWOFIFTY #05

2008-12-22T01:19:00.010+01:00

#5: The Good, The Bad and The Ugly
Regi: Sergio Leone
Skådespelare: Clint Eastwood m.fl
År: 1966
IMDb: 9,0/10

Handling: Sista filmen i trilogin om Clint Eastwoods 'Mannen utan namn'. Den här gången bildar han ett lag tillsammans med två revolvermän för att hämta ett byte på 200,000 dollar, och de har inte tänkt att låta någon, inte ens ett inbördeskrig, att komma i vägen.

Omdöme: Även detta är en film som jag länge dragit mig för att se, eftersom western inte alls är en stor favorit i mina ögon, och också för att jag alltid sett Clint Eastwood som en av de mest överskattade personerna i Hollywood. Tills jag såg Den gode, den onde och den fule. Då förstod jag att han faktiskt är så stor som han är för att han en gång i tiden gjorde riktigt grymma filmer. Och westerns till på köpet. Clintan är ju trots allt mannen som uppfann uttrycket spaghettiwesterns, och han gjorde det med bra.
Kanske var det fel utav mig att se sista filmen i trilogin om Mannen utan namn först, men ingen av de andra filmerna (För en handfull dollar, För några dollar mer) låg med på listan jag bestämt mig för att följa, så jag slog fast att man nog inte var tvungen att se dem för att se denna. Och det var man inte heller, åtminstone inte efter att man lyckats förstå vem fan Clint Eastwood spelade. Mannen utan namn är en klockren karaktär, som man förstår varenda känsla av efter att bara ha spenderat fem minuter tillsammans med honom i rutan.

Sergio Leone är en riktigt duktig regissör och tillsammans med musikgeniet Enio Morricone har de lyckats sätta ihop världens mest störande filmmusik - den gör mig galen när den spelas upp och jag vill slå sönder någonting. Lyckligtvis lägger den sig efter ett tag och återkommer bara några få gånger under filmens gilla gång. Men filmmusiken är inte bara världens mest vanvettiga utan en av filmvärldens mest kända, någonting jag kan förstå, för trots allt är den väldigt minnesvärd. Och tillsammans med det suggestiva introt till filmen gör den ett oförglömligt intryck.

Den gode, den onde och den fule är också fylld med talangfulla birollsskådespelare. Eli Wallach och Lee Van Cleef, som utgör de andra två i filmnamnets trio av brottslingar är riktigt duktiga och lyckas med att göra så att jag stryker ett streck över den galna filmmusiken och lyfter upp filmen ett steg på den stora karriärsstegen igen. Men det som gör att filmen tyvärr inte får en klockren tia av mig är att den är ganska så tarvligt filmad, något som egentligen inte är så konstigt i och med att den dels är ganska gammal och dels att det från början är en riktig jävla B-film, men ibland kan jag ändå inte koncentrera mig då fotot är ganska så skumt, och ljudet är efter. Eftersom filmen är dubbad blir man ännu mer konfunderad i vissa lägen, men det lyckas jag åtminstone släppa. Men tyvärr kan jag inte släppa B-filmsstämpeln jag ger filmen i tidigt läge.

Mitt betyg: 8,1/10
Plats på IMDb: #5
Värd sin placering: Jag hade varit nöjdare med en lägre plats.

TWOFIFTY #04

2008-12-20T10:28:00.011+01:00

#4: Batman - The Dark Knight
Regi: Christopher Nolan
Skådespelare: Christian Bale m.fl
År: 2008
IMDb: 9,0/10

Handling: Nu har den mörke riddaren bestämt sig: Han ska en gång för alla få ett slut på den organiserade brottsligheten i Gotham City. Till sin hjälp har han polischef Jim Gordon och åklagare Harvey Dent - och de visar sig vara en sällsynt bra brottsbekämpartrio. Men snart stöter de på patrull, då den genialiske mästerskurken Jokern träder in på spelplanen. Han skapar snabbt total anarki i staden och tvingar Batman farligt nära fel sida av lagen.

Omdöme: Ja, okej, att de nya Batman-filmerna skulle bli stora och att alla skulle prata om dem, det förstod jag nog när jag fick reda på att Christian Bale, som är en av mina favoritskådisar för övrigt, skulle ta på sig masken och spela Batman i Batman Begins. Och mycket mer än att alla pratade om den blev det inte för Batman Begins. Det blev några veckor på bio och sen var det borta och man tänkte inte så mycket mer på filmen. Tills. Tills vi fick reda på att det skulle bli en uppföljare. Den skulle heta The Dark Knight och Heath Ledger skulle spela Jokern. Kanske inte så jäkla stort, det enda som diskuterades var om Ledger skulle spela rollen lika bra som Jack Nicholson hade gjort nitton år tidigare.

Men så hände det som inte fick hända. Men som samtidigt var alldeles för bra för filmens bästa eftersom det blev en så fruktansvärt morbid reklamkampanj. Ja, ni förstår själva att jag pratar om Heath Ledgers död. Världens folk grät i kör tillsammans med Michelle Williams.

Heath Ledgers död lade sig som en dimma som snart försvann och accepterades, men nu visste alla om filmen, oavsett om man var fyra år gammal eller hundrafjorton år ung. men det räckte tydligen inte, för nästa grej innan biopremiären var att Morgan Freeman voltade med sin bil och slog sig ordentligt. Jag säger inte att det var avsiktligt, jag säger bara att det är reklam. I vilket fall så klarade sig ju Morgan Freeman och nyheten la sig ganska fort. Men ungefär en vecka senare slog Christian Bale sin mamma och så fick filmen ytterligare lite reklam, eftersom han hamnade i strålkastarljuset ett tag igen.

Jag säger inte att The Dark Knight är en dålig film som ligger på listan bara för att den fått så mycket konstig reklam som vanligtvis filmer inte bör få, men jag säger att det definitivt har någonting med saken att göra. Men visst är filmen bra, musiken är finfin, och skådespelarinsatserna är otroliga, dels från Christian Bale som vuxit in lite i rollen som Batman sedan första filmen, men också av Heath Ledger som gör en riktigt bra tolkning av Jokern, och slår Jack Nicholsons prestation, mest för att han ser så sjukt galen ut i filmen. Så på grund av skådespelarprestationerna av dessa två, plus Morgan Freeman, Michael Caine och Gary Oldman kan jag inte såga den här filmen totalt, men jag kan inte heller påstå att jag skulle vilja att den ska ligga på listan över de tvåhundrafemtio bästa filmerna i världen.

Mitt betyg: 7,5/10
Plats på IMDb: #4
Värd sin placering: Nej, inte på en fläck är jag rädd!

TWOFIFTY #03

2008-12-18T10:28:00.008+01:00

#3: The Godfather II
Regi: Francis Ford Coppola
Skådespelare: Al Pacino m.fl
År: 1972
IMDb: 9,0/10

Handling: Så följer då här fortsättningen av berättelsen om familjen Corleone, och nu kretsar allt kring det nya överhuvudet Michael Corleone (Al Pacino), som måste se till att familjen klarar sig. Parallellt visas historien om hur hans far, Vito, kommer till Amerika, skaffar familj och försörjer sig genom maffiaverksamhet.

Omdöme: Det finns väldigt många filmkännare som tycker att andra filmen i trilogin om familjen Corleone är den bästa av de tre, men jag får nog tyvärr hålla med IMDb:s lista och ranka första filmen högre än den här. Även fast Al Pacino är en av mina absoluta favoritskådisar och Robert de Niro gör en fantastiskt tolkning av en ung Don Vito Corleone så finns där någonting som saknas hela tiden, någonting som är väldigt svårt att sätta fingret på.
Kanske är det bara så att jag tycker om första filmen för mycket för att uppskatta den här där inte Marlon Brando är med och förgyller filmen med sin fantastiska rolltolkning, eller så är det kanske bara så att handlingen är svagare i tvåan, vilket den faktiskt är.

Musiken är absolut lika stark som i första filmen, den där tunga, sorgsamma valsmusiken som ligger som en tjock persisk matta över mitt medvetande, och fotot är till och med bättre än i första filmen, där ju faktiskt fotot var ganska så rörigt och svårt att hålla reda på i slutet. och som sagt är skådespeleriet av allra högsta klass, så varför jag tvekar på att detta är bättre än ettan är svårt att veta riktigt. Möjligtvis är det bara så att jag saknar Marlon Brando och hans tolkning av Don Vito Corleone alldeles för mycket för att kunna uppskatta filmen lika mycket. Var är de fantastiska framviskningarna av 'I'm gonna give him an offer he just can't refuse'? Var är de stoppade kinderna och den hesa rösten? Saknaden efter Marlon Brando är enorm i Gudfadern två, så är det bara.

Mitt betyg: 8,2/10
Plats på IMDb: #3
Värd sin placering: Nej, tyvärr!

TWOFIFTY #02

2008-12-17T10:41:00.012+01:00

#2: The Godfather
Regi: Francis Ford Coppola
Skådespelare: Marlon Brando m.fl
År: 1972
IMDb: 9,1/10

Handling: Coppolas klassiska filmatisering av Mario Puzos roman om en maffiafamilj i new york.
I centrum står Don Corleone, Gudfadern, men också hans söner bistår honom vid det intrikata maktspel som pågår mellan Corleone och de andra familjerna i området.

Omdöme: Så har vi då kommit till Gudfadern, filmernas film. I alla fall om man ska gå efter vad alla filmexperter och 'proffs' säger när man förhör dem om filmkonsten förr och nu.
Men så djupa tycker jag inte att vi ska bli här, då blir det allt för svårt att hänga med i svängarna.
Jag undvek länge gudfadern, varför vet jag inte, men jag tror bara att jag hade en känsla av att jag absolut inte skulle gilla den, och ville därför inte se den, eftersom jag redan 'visste' att jag inte skulle tycka om den.
Men så kom vändningen, som en blixt från klarblå sky fick jag se den, den bara låg där i realådan när jag tog en av mina årliga svängar ner till den stora staden i väst för att handla film. Gudfadern-boxen. Alla tre filmer för 149 kronor, och en snygg låda på köpet. Det var som om någon bara ville att jag skulle se filmen, att jag skulle öppna mina ögon för Coppolas gangstervärld. Och det gjorde jag också.

På väg hem från Göteborg satt så jag och en annan filmtokig vän till mig och diskuterade vilka filmer vi hade köpt och när vi skulle se dem och varför, och vi kom snabbt överens om att eftersom ingen av oss hade sett Gudfadern, och eftersom ingen av oss trodde att den faktiskt skulle vara bra, så skulle vi se den redan när vi kom hem.
Sagt och gjort, vi steg av tåget, tog bilen hem och satte i filmen i DVD-läsaren. Skeptiska som vi var satt vi och pratade lite och dissade inledningen av filmen rätt rejält, men efter tio minuter märkte vi båda att vi hade tystnat och bara följde filmen. Vi hade haft helt fel när vi dissat filmen så länge, och att äntligen få se den var en upplevelse som knappt går att beskrivas med ord. Gudfadern är inte min favoritfilm, det kan jag inte påstå, men däremot är det en film som har allt, en film som inte går att ogilla, hur mycket man än försöker.

Skådespelarinsatserna av Marlon Brando och Al Pacino, som har huvudrollerna i filmen, är helt fantastiska, och någonstans efter en halvtimme ungefär, så blir de Don Vito och Michael Corleone för mig. De är inga skådespelare längre, Gudfadern blir en dokumentärfilm. En oerhört rå sådan. Jag har visserligen inte läst Mario Puzos bok som ligger till grund för denna film, men jag hoppas däremot att Puzo har sett filmen. Jag tror att han skulle vara oerhört stolt.
Musiken är oförglömlig och fotot är bara bra, om än lite rörigt i slutet, då man får sitta på helspänn för att hänga med.

Allt som allt kan jag väl säga att inte heller Gudfadern är min absoluta favoritfilm, men det är en helt strålande film som inte går att tycka illa om hur gärna man än vill göra det, och, utav de filmerna på listan jag nu följer som jag hittills sett (inte bara de två jag recenserat), en av mina favoriter.

Mitt betyg: 9,3/10
Plats på IMDb: #2
Värd sin placering: Ja!

TWOFIFTY #01

2008-12-15T10:54:00.019+01:00

#1: The Shawshank Redemption
Regi: Frank Darabont
Skådespelare: Tim Robbins m.fl.
År: 1994
IMDb: 9,1/10

Handling: Andy Dufresne är banktjänstemannen som oskyldigt blivit dömd till livstids fängelse för mordet på sin hustru och hennes älskare.
För att lindra sin fängelsevistelse använder Andy sin utbildning som revisor åt den sadistiske fängelsedirektören Norton.
Dagar blir till veckor och veckor förvandlas till år, allt medan Andy försöker bevara en civiliserad stämning även innanför de hårda murarna.

Omdöme: I många år har jag varit ett väldigt stort fan av Stephen King, och han har verkligen satt spår i min uppväxt med sina böcker som sträcker sig från den läskigaste rysare till fängelseskildringar.
Men vad det gäller filmatiserade böcker av denne skräckens mästare, går de lyckade att räkna på ena handens fingrar. Där finns The Shining, Misery, Needfull Things och The Green Mile. och The Shawshank Redemtion såklart.
Tim Robbins och Morgan Freeman gör väldigt bra ifrån sig i filmens huvudroller, och Frank Darabont, som suttit i registolen i ytterligare två King-filmer, verkar ha haft god hand om manuset och skådespelarna när han gjort denna film till vad den är.
Att man guidas vidare i filmen av Morgan Freemans lugna, mörka berättarröst gör inte det hela sämre. Han har en oerhört behaglig röst som vaggar in en i sagans eller i detta fall filmens värld.
Jag har sett denna film ett otal gånger, första gången för ett par år sedan, bara i hopp om att bli lagom underhållen en riktigt sömnlös natt, men jag blev mer än så.
Jag blev alldeles gripen och fastlåst i filmen, och jag vågade inte ens gå och pissa eftersom jag var rädd att tappa det minsta av storyn och gå miste av extasupplevelsen jag dittills hade fått av filmen.
Värt att nämna är väl dock att jag ofta blir totalt paralyserad av filmer jag tycker är bra, så kanske är det inte så positivt som det vill till att låta när jag skriver sådär.

Filmens rollbesättning är som sagt klockren, och den hade inte gått att få till bättre än så den ser ut i filmen. En vän till mig frågade om jag trodde att filmen skulle blivit lika bra om man hade gjort den idag och tillsatt Leonardo DiCaprio och Jamie Foxx i huvudrollerna, men nej, det hade absolut inte gått, i alla fall inte bra.
Filmen är välspelad ut i minsta biroll. Bob Gunton som spelar fängelsedirektör gör det med väldig inlevelse, då han försöker smila och ställa sig in hos sina fångar för att få dem att tro att han är deras vän, men samtidigt hugger dem i nacken när de vänder ryggen till, och han lyckas få mig att hata honom ända ut i fingerspetsarna, även fast det är ganska synd om hans karaktär, något man förstår när man sett hela filmen.

Slutplädering då. Filmen är en riktig upplevelse att se, speciellt för mig som har läst novellen som filmen baseras på (finns med i boken Sommardåd av Stephen King), och skådespeleri, regijobb, manus och musik är strålande.
Nu har jag hyllat den här filmen nog. För enligt mig är det trots allt långt ifrån världens bästa film.
För mig är det fotot som tar ner filmen en bit på jorden. I vissa scener är det till och med ganska tarvligt filmat, och det gör mig lite ledsen, eftersom det i övrigt är en sådan otrolig film.

Mitt betyg: 8,5/10
Plats på IMDb: #1
Värd sin placering: Nja, hellre någon annanstans på TOP10.

DAGEN EFTER-KULTUR

2008-12-14T15:27:00.005+01:00

Ja vad gör man egentligen för att glömma bort den hotande bakfyllan litegrann? Hur ska man slappna av när man har tvåhundra liter snaps och en tequila i blodet som bara vill hämnas? Gårdagen ligger alldeles för nära i det lilla minnet man har kvar och egentligen skulle man bara vilja lägga sig i sängen och dö ett tag. Vad göra?
Mitt allra heligaste tips till att glömma bort bakfyllan är att gå in och titta på Philip Olssons videobloggar och kortfilmer han har knepat ihop under en till synes alldeles för tråkig gymnasieperiod i Mjölby. Åtminstone jag tittar, njuter och funderar på vad som egentligen har pågått i hans twisted mind from hell. Kolla här bara.

EDIT: När jag gick in på sidan idag märkte jag att han har stängt ner sidan för all framtid. Katastrof! Jag ser det som min uppgift att posta allt han gjort här på min blogg istället. Sen får han säga exakt vad han vill!

Philip Olsson - Skolvakterna (del 1)

Philip Olsson - Skolvakterna (del 2)

MIN DAG SO FAR.

2008-12-11T21:32:00.004+01:00

Det verkar ju jättepopulärt att skriva om sina dagar i genomgående ointressanta inlägg här på internet. Jag tänker då först och främst på Blondinbella, Kenza och alla andra bloggar som ligger tio i topp på den svenska blogglistan för tillfället.
Dom är bara sååå bra, för de kan verkligen skriva om sin dag som genomsvensk mellanmjölksfjortis på ett sååå bra sätt. Helt fantastiskt vad de här vackra, underbara människorna förgyller gräset de går på, marken de står på och luften de andas. Jag vill ha dom, jag vill älska dom, jag vill vara som dom.
Ironi, vad är det?

Min dag började som alla andra dagar. 'Good Day Sunshine' med The Beatles på hög volym från min mobils alarmfunktion. Upp ur sängen, på med datorn, Killers ur högtalarna, in på toaletten, kamma till sig, ta en banan, iväg till skolan. So far, so fuckin' interesting. Jag dööör, bara.
Sätta sig vid datorn, dega, klippa lite på dokumentären jag håller på med. Fika, knäckebrödssmörgås med ost, note that. Sätta sig vid datorn, dega, klippa lite på dokumentären jag håller på med, spela lite spel, döda lite tid, mobba Johan lite, rätta hans stavningsmissar, döda lite tid, spela lite spel, klippa lite på dokumentären jag håller på med.
Lunch. Fish and chips med stark chilisås och remouladsås. Gott gott. Tillbaka till skolan. Döda lite tid, spela lite spel, klippa lite på dokumentären jag håller på med. Blogga lite, spela lite spel, döda lite tid, rätta Johans stavningsmissar.
Träna. Lyfta lite vikter, döda lite tid, cykla litegrann, prata lite skit. Tillbaka till skolan. Döda lite tid, blogga litegrann, duscha, äta lite ravioli. Film.

Sådär ja, give me my fucking money!