Så har underverket äntligen skett! Vi har fått Espresso House mindre än en och en halv mil från där jag bor. Jättetrevlig personal, fin miljö, fantastiskt kaffe och världens bästa fik!
Tack för att ni finns, Guds rike på jorden!
Inte nog med att de inte täcker hela Nöjessverige. De är dessutom riktigt, riktigt sega. Det märkte jag idag i och med den här artikeln.
Låt den rätte komma in har legat på IMDb:s lista i ungefär tre månader.
Jag är här igen. Och jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte skrivit på ett jävla tag, big no no! För jag har bestämt mig för en sak. Detta ska bli en blogg till min förnöjelse och inte er. Jag skriver när jag känner för det och ni får läsa om ni vill, annars behöver ni inte göra det.
Tyvärr, men så här får det vara. För min lust för att blogga kommer och går som den vill, och det kan jag inte göra någonting åt. Jag tänker inte sitta här och skriva bara för att de eventuella läsare jag har ska ha något att läsa, utan det får komma när jag själv känner att jag vill skriva.
Så från och med nu kommer det säkerligen ibland gå flera veckor innan jag uppdaterar bloggen igen. Så får ni återkomma hit om ni själva vill.
Det tog inte lång tid.
Att stoppa fildelare går inte, så är det bara.
Nu kommer nämligen Oneswarm, ett nytt sätt att skydda sin identitet när man surfar på internet och laddar ner filer.
Jag skriver mer om det snart, men kom ihåg var ni läste om det först!
Idag visade Hultsfredsfestivalen att de är Sveriges bästa festival och alltid kommer att vara det!
Visserligen så är festivalen ganska riktad mot en viss musikstil i år, men det skiter jag i, det är ändå en sjukt bra uppställning av band!
KINGS OF LEON
THÅSTRÖM
Det är något alldeles speciellt med att vara på Hultsfredsfestivalen.
Jag har varit på många andra festivaler, men ingen annanstans har jag fått uppleva så eufori som när jag är här på den småländska landsbygden tillsammans med alla fantastiska människor.
Många personer säger att det stinker, att det är skräpigt, onyttigt, snuskigt, farligt och så vidare och så vidare, men det är ingenting jag upplever när jag är här. Det jag upplever är ren och skär glädje. Glädje och kärlek. Det är helt fantastiskt.
Som när jag vaknade i mitt tält imorse till exempel. Man ligger och drar sig litegrann - mjukar upp lederna från nattens vansinnesdans, innan man fräschar upp sig lite och drar upp tältdragkedjan. Det första som möter min blick är tio glada, halvfulla människor från mitt camp. De sitter i sina stolar i solglasögon med en öl i handen och stereon i mitten pumpar ut vårt ljuvliga blandband.
Are we human... Or are we dancers... We're not living in America... Åh du sprang så fort du kunde för att hinna få ett lyft igen... You are my sweetest downfall...
Vi är så jäkla peppade inför den här festivalen. Idag är det första dagen och The Killers spelar ikväll. Det har jag sett fram emot sen bandet släpptes. Fan det är ju över ett halvår sen nu. Jag vet inte hur mycket jag har lyssnat sönder deras låtar, men jag är grymt peppad inför spelningen. Brandon Flowers är en sjukt grym frontman. Det ska bli najs.
Men nu måste jag sluta skriva och börja supa. Mina kompisar på The Peace Camp börjar dessutom titta lite surt på mig för att jag bara sitter med min iPhone och bloggar istället för att dansa och vara lycklig med dom. Jag förstår det! Nu ska här The Killers-peppa!
ETT PAR BEVIS PÅ ATT HULTSFRED 09 ÄGER!
Jag har länge varit sugen på att tatuera mig, men jag vet att min far är emot så kallade gaddningar, och jag kan förstå honom i det. Det man sedan har att välja på är ju nämligen att antingen ha tatueringen hela livet, eller att ha ett ganska så fult ärr om man tröttnar på tatueringen och vill ta bort den.
De senaste månaderna har jag funderat på att tatuera in en kolibri någonstans, eftersom det är ett av guds underverk och ett oförståeligt mirakel. Kolibrins hjärta slår tusen slag i minuten, dess vingar slår 20 gånger i sekunden, det är den enda fågeln som kan flyga baklänges och dessutom har man, genom att titta på kolibrin på ultrarapidfilm, kunnat se att den rör sina vingar i åttor, alltså inte bara upp och ner. Åttan står i sin tur för oändligheten. Fantastiskt.
Vad tycker ni?
...seg.
Det säger jag bara för att jag inte uppdaterat bloggen speciellt mycket det senaste, fast jag har lovat både mig själv och mina läsare att göra det. Jag har lovat recensioner på massor av filmer som jag inte recenserat än. Det är lite märkligt gjort av mig. Lite elakt mot de som faktiskt läser min blogg regelbundet.
Och jag har egentligen ingen bra ursäkt för att jag inte uppdaterat speciellt mycket. Jag kan bara be om att ni ska acceptera min dåliga ursäkt och lova att någon gång i framtiden kommer det komma en recension både på De Sju Samurajerna och Män Som Hatar Kvinnor, som jag såg på bio i fredags.
© Blogger templates The Professional Template by Ourblogtemplates.com 2008
Back to TOP
