TWOFIFTY #08

#8: Gökboet
Regi: Milos Forman
Skådespelare: Jack Nicholson m.fl
År: 1975
IMDb: 8,8/10
Köp: Ginza.





Handling: Jack Nicholson spelar Randle P. McMurphy, en brottsling som föredrar ett mentalsjukhus istället för fängelse och därför spelar psykiskt sjuk. Hans obstruktivitet och svårighet att lyda order smittar snabbt av sig på de andra patienterna. Han tänker inte tolerera att människor nerdrogade ska smyga omkring i sina morgonrockar när det pågår ett basebollsslutspel utanför murarna!

Omdöme: När jag köpte mitt exemplar av Gökboet var det utav ren chansning. Jag hade aldrig sett något annat av Milos Formans verk, jag hade nog inte hört talas om honom om jag ska vara ärlig. Och Jack Nicholson var jag aldrig speciellt imponerad av. Jag hade sett honom som Jokern i Batman, men inte mycket mer än så. Men jag visste ju att Gökboet redan då var rankad som en av de bästa filmerna i historien, och att den hade blivit nominerad till nio Oscars, varav den vunnit fem. Ja, det var till och med så att Gökboet var första filmen på fyrtioett år som vann de fem största oscarstatyetterna, nämligen bästa skådespelare, bästa skådespelerska, bästa film, bästa regi och bästa adaption. Så jag förstod ju att Gökboet var något alldeles extra, även fast jag inte hört talas om Forman och inte hade stora förväntningar på Nicholson.

Så ett tag senare när jag då inte hade mycket att göra bestämde jag och en polare oss för att se Gökboet för första gången, köpte på oss lite tilltugg och dricka och tryckte på play. Och rörde inte tilltugget på de två timmar och tretton minuterna filmen rullade. Gökboet är en väldigt gripande film som rör upp många känslor i mig och som till och med på vissa ställen får mig att fälla några krokodiltårar. Historien är verklighetstrogen och det skulle inte förvåna mig om det som händer i filmen faktiskt har hänt ett antal gånger på olika mentalsjukhus runt om i världen, vilket är förskräckligt.

Nog gör Jack Nicholson en riktigt bra tolkning av en man som i början inte alls passar in på mentalsjukhuset men som mer och mer så länge filmen pågår blir mer nedbruten för varje minut som går, men de bästa rollprestationerna står ändå två birollsskådespelare för, nämligen Brad Dourif, som spelar den stammande och nervöse Billy Bibbit, samt Will Sampson som spelar den storvuxne indianen, Chief Bromden, som för att lura folket på mentalsjukhuset låtsas att han är dövstum. Gökboet är en riktigt bra och gripande film som också blir riktigt rolig på grund av alla karaktärsskådespelare som finns med i filmen. Danny de Vito spelar en liten dvärg som bara sitter och är glad hela tiden, och Sydney Lassick spelar en liten nervös man som sitter på sjukhuset av egen vilja. Tillsammans gör alla skådespelare att filmen blir riktigt lyckad, även fast musiken inte riktigt når ända fram och fotot ibland har små brister.

Mitt betyg: 8,5/10
Plats på IMDb: #8
Värd sin placering: Nja... plats 10-20 kanske?