Ja som ni förhoppningsvis har märkt har jag faktiskt inte lyckats uppdatera min blogg en enda gång den här veckan. Antingen tycker ni det är skönt eller inte lika skönt, men jag tänkte ändå posta en liten ursäkt här till dem som faktiskt (note to myself: jag missbrukar ordet 'faktiskt', det borde jag lägga av med) läser min blogg på en regelbunden basis.
Den här veckan har varit kaosartad och tumultaktig. Jag slutade skolan utan någon som helst hum om vad jag skulle göra under praktiken. Det kändes inte så jävla safe, och när måndagen kom fick jag ett rejält sammanbrott med anledning av detta. Jag mådde skit helt enkelt. Taltidningen som jag skulle in på i Jönköping lät mig bara jobba varannan vecka, vilket var piss eftersom jag verkligen inte pallade att pendla 33 mil varje dag, och den sista P4-stationen hade sagt nej till en åttaveckors praktikperiod. Dessutom fick jag betala tvåhundra spänn i bokböter när jag skulle låna böcker på biblioteket, eftersom jag hade missat sista inlämningsdatum på ett par böcker för två och ett halvt år sedan. How low can you go, liksom.
JAG KAN TYVÄRR INTE LÅNA UT NÅGRA BÖCKER TILL DIG FÖRRÄN DU HAR BETALT DIN SKULD. OCH ETT NYTT BIBLIOTEKSKORT FÖR 20 KRONOR.
Jag fick ju snällt betala, vad annars skulle jag ha gjort, och gå ifrån biblioteket med böckerna '
Och alla presidentens män' samt '
Från istid till framtid: så blev de första 14 000 åren'. Inte för att jag ville läsa böckerna av eget intresse, utan för att det var en skoluppgift. Nåväl, nog om det.
När jag kom hem från biblioteket
ringde taltidningen igen. De sa att de var tvungna att fundera på
var fan de skulle göra av mig om jag skulle ha praktik, och skulle återkomma dagen därpå. Och det var nog
det som fick bägaren att rinna över. Jag tog bilen och åkte bort till min bror, som äger en motorcrossbutik i Vänersborg, spatserade in till honom och praktiskt taget tog mig fyra veckors praktik som
webbdesigner hos honom, något jag brukade jobba som på fritiden innan jag började skolan i Vara.
Speed Equipment heter hemsidan och butiken, där kan ni kolla in mitt arbete. Sen tog jag bilen hem i 130 knyck och ringde
Peter Sundblad, redaktionschef på
P4 Väst, och han var vänlig och gav mig två veckors praktik på stationen, samt två vikariehelger, vilket kändes riktigt skönt, då jag verkligen vill in på den stationen, där jag trivs med
alla medarbetare.
FREEZE-THE-PICTURE-HIGHFIVE!
Och hem igen. Praktiken var räddad, men ändå hade jag en olustig känsla i magen. Jag plöjde
How I Met Your Mother och hinkade vatten, och när jag skulle gå och lägga mig bubblade magen oroväckande. Hypokondrisk som jag är och
spyfobi som jag har trodde jag naturligtvis med en gång att jag, till råga på allt, hade fått
vinterkräksjukan.
The botten var nådd, tänkte jag, medan jag oroligt vred mig runt i sängen i väntan på att det fasansfulla skulle hända, men fram vid halvfem på morgonen lyckades jag ändå somna, utan att ha vomerat
en enda gång, vilket var en rejäl lättnad. Upp igen på morgonen, lika rädd för att jag fått någon elakartad bacill, för att åka till
bingohallen i
Trollhättan med en av mina vänner för att försöka vinna lite pengar. Det gick ju inte så bra direkt och det blev fort en resa hem igen för att hinka lite kaffe och äta upp mammas underbart goda
saffransbullar som varit nerfrysta sen i julas tillsammans med några vänner. Och då menar jag
inte att mina vänner varit nedfrysta, bara bullarna. Ni förstår nog.
INBILLNINGSSJUKA, ERIK. OM DET INTE VARIT DET HADE DU HUKAT ÖVER TOALETTEN FÖR LÄNGESEN, TRO MIG!
Min mamma behöver jag förresten nämna igen. Hade inte hon funnits för att trösta mig när jag var
som värst hypokondrisk hade jag nog fortfarande gått runt och oroat mig för att kräkas vilken sekund som helst, men hon är bra, min lilla mamma. Hon fixar
alltid biffen, och det här inlägget är ägnat åt henne.
Du är bäst.
Read more...
