TWOFIFTY #12 - STAR WARS

#12: Star Wars IV - A New Hope
Regi: George Lucas
Skådespelare: Mark Hamill, Harrison Ford m.fl
År: 1977
IMDb: 8,8/10
Köp: Discshop.

Handling: Jedi-riddarna har utrotats och Imperiet styr galaxen med järnhand. En liten grupp rebeller har vågat slå tillbaka genom att stjäla de hemliga planerna för Imperiets mäktigaste vapen, Dödsstjärnan. Kejsarens trogne tjänare, Darth Vader, får i uppdrag att återfinna planerna och söka upp Rebellbasen. Den tillfångatagna prinsessan Leia lyckas sända en nödsignal som mottas av en enkel bondpojke, Luke Skywalker. Han tar ödet i sina händer och antar utmaningen att rädda prinsessan och hjälpa Rebellerna i deras kamp för att krossa imperiet.

Omdöme: De som har läst min recension av Star Wars V borde vid det här laget veta vad jag tycker om dessa filmer. Av någon anledning måste jag ha blivit annorlunda uppfostrad av min mamma och pappa för jag har aldrig klarat av Star Wars-filmerna. Det har bara inte gått. Jag såg dem när jag var liten och tyckte inte om dem då, och efter det har ett otal av mina vänner genom åren försökt få mig att titta på filmerna ytterligare en gång, men jag har bara lyckats börja innan jag har känt ett lätt yrsel och illamående och varit tvungen att sluta titta. Men som jag även skrev i recensionen av Star Wars V så har jag verkligen tvingat mig att titta på filmerna innan jag skrivit recensionerna den här gången för att se om helhetsintrycket möjligtvis kan ha ändrat mina åsikter. Men tyvärr inte kan jag bara säga, vilket är tråkigt. Jag HADE gärna tyckt att Star Wars var bra eftersom de flesta av mina vänner tycker det och det hade varit så mycket lättare att hängivet prata om film med dem då eftersom de ofta snöar in på Star Wars efter ett tag. Men det går bara inte.

Den första filmen som gjordes, som utav någon outgrundlig anledning har blivit fjärde filmen i serien, börjar dock ganska bra och jag hoppas nästan att jag har haft fel i alla dessa år och att jag verkligen ska tycka om filmen den här gången. Och det tar nästan en halvtimme innan den förhoppningen blir kastad mot marken, stampad på och slutligen kremerad. För när Luke Skywalker slutligen har träffat Obi-Wan och de ska hitta en styrman och en kapten som kan hjälpa dem så far de till en krog, och när de passerar dörrarna till den krogen blir filmen så jävla löjlig att jag bara brister ut i gapflabb och dör litegrann inombords. På den krogen finns nämligen det mesta (aliens som spelar saxofon tillexempel) och jag undrar hela tiden vad det George Lucas rökte när han kom på alla karaktärer i filmen. Men å andra sidan så är det faktiskt på krogen som det enda positiva i filmen visar sig, nämligen Chewbacca, det håriga monstret som spelas av Peter Mayhew. Han är en av de få charmiga karaktärer som finns i hela filmtrilogin (som sen blev sex filmer).

Skådespelarna i filmen failar också totalt och jag sitter bara med ett fånigt uttryck i ansiktet hela filmen. Specialeffekterna är fantastiskt dåliga och jag har sett bättre i vissa av Alfred Hitchcocks filmer från femtiotalet, så kom inte med den där skiten om att det ska vara bra för att vara på sjuttiotalet. Det enda som är välskrivet är soundtracket, skrivet utav John Williams, men jag kan inte ens åtnjuta det eftersom det är så starkt förknippat med med de här förbannade skitfilmerna.
Men på grund av den första halvtimmen i filmen, och Peter Mayhew som Chewbacca kan jag inte såga filmen vid fotknölarna, men det blir ett väldigt lågt betyg. Det är den värd.

Mitt betyg: 5,1/10
Plats på IMDb: #12
Värd sin placering: Hahaha. Haha. Ha.